Göteborgsposten – 14 juli 1863, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Sistliane söndag den 12:te dennes klockan emellan 7 och 8 på aftonen kallades i trakten stationerade poliskonstaplar till näringsidkaren Gustaf Anderssons krog straxt ofvan Stigbergsliden. emedan en fransk matros vid namn Jean Francois Rodas, tillhörande franska skeppet Persverance, kapten Machefaux, i rusigt tillstånd uppfört sig ytterst oregerligt, tillställt oljud och sönderslagit en ruta. Komna till stället kunde konstaplarne endast med mycken möda få karlen med sig till dörren, der han stannade utan att vilja gå vidare, då polisöfverkonstapeln Andersson, som i detsamma gick förbi lyckades få honom med sig i afsigt att bringa honom om bord på fartyget, som var förtöjdt utanför Barlastkajen. Rodas medföljde villigt till dess han hunnit midten af Stigbergsliden, der beserkaraseriet ånyo kom på honom och han med knuffar och sparkningar öfverföll Anderssou samt derefter sjelf begaf sig nedåt Barlastkajen, derifrån han dock snart återvände. Han blef då af Andersson, som under tiden tillkallat biträde, ånyo med svårighet nedförd till Barlastkajen, der han på polisens uppmaning af flera personer på engelska och italienska, hvilka språk han förstod, blef tillsagd att gå ombord, utan att dock lyda denna uppmaning. Då han, hindrad af polisen, ej kunde öfverfalla någon annan, vände han raseriet mot sig sjelf och slet kläderna af kroppen. Man måste då, sedan folkmassan redan vuxit till flera hundra personer och alla föreställningar voro fruktlösa, skrida till kraftigare åtgärder och arrestera karlen, hvarföre husarpatrull efterskickades. Afven dessa måste afstå från försöket att försäkra sig om den vilde sällen, emedan de sjelfva af folkhopen trakterades med stenkast och deras hästar med käpprapp, så att dessa skyggade och stegrade sig och Rodas sjelf, som redan blifvit bunden, gjorde sig ännu en gång fri under folkmassans jubel och hurrarop. Slutligen blef han, under oupphörliga försök att slita sig lös, buren till Masthuggsvakten och hussarerna nödgades rida förut för att öppna väg genom den tumultuariska massan, som tycktes hafva tagit afgjordt parti för den vildsinte främlingen. Sönderrifven och klöst var Rodas i går för poliskammaren, der han, som under natten tycktes hafva sofvit bort allt minne af gårdagen, genom franske konsuln, grosshandlare N. Sirenius, förklarade sig ej känna till saken. Hans vilda uppförande ådagalades likväl samstämmigt af flera inkallade vittnen, hvilka deremot intygade att polisen visat den största foglighet som var möjlig under dylika omständigheter, Målet förvisades till stadens rådhusrätt, der konsuln förbehöll sig rätt till talan för de genvittnen han ämnar inkalla, och Jean Francois Rodas inväntar den vidare undersökningen i cellfängelset, dit han förpassades. Man tror sig hafva igenkänt flera af de personer som öfverföllo husarpatrullen och dessa komma till någon annan dag att inkallas.