Göteborgsposten – 13 juli 1863, sida 1

mössa utropade ack, hvilken vacker dame! när Eleanor gick ur gränden omkring gatuhörnet in på den solbeglänsta gatan på andra sidan. Fido skuttade efter sin husbondes dotter, och mr Vane kunde med möda köra bort djuret. Eleanor skulle velat ha handen med sig på deras middagspromenad genom Paris gator, men hennes far visade hur orimligt detta skulle vara. Mr Vane gick med sin dotter genom en labyrint af gator bakom la Madeleine. På den tiden fanns icke Boulevard Malesherbes, hvilken nu ö;pnar denna del af staden för en artilleripark. Eleanors ögon strålade af glädje, när ur de trånga bakom kyrkan belägna gatorna de kommo ut på den breda boulevarden, som visserligen icke då var så vacker som den är nu, men som dock var mycket rymlig och luftig, glad och ljus. Ett ofrivilligt utrop af förtjusning banade sig väg öfver Eleanors läppar. — Ack, pappa, sade hon, hvilken skillnad mellan Paris och Brixton. Men hvart skola vi gå först, pappa lille? — Tvärs öfver gatan till Blonnt C:o vid Rue de la Paix. Vi skola straxt taga upp penningarna och fara direkte till madame Marly med dem. De ha icke skäl att förolämj a oss, Nelly lilla. Så djupt har man då icke sjunkit. Nej, icke fullt så djupt att man plundrar sina egna barn. — Käraste pappa, tänk icke på det fasliga brefvet När jag tänker derpå, vill jag icke gerna taga penningarna. Tänk icke derpå. (Forts.)