Göteborgsposten – 10 juli 1863, sida 1

fars, men det barska och stenhårda uttrycket v var egendomligt för henne och var kanske följden af hennes tidiga och bittra missräkning, att finna sig en flicka utan hemgift, öfvergifven af den man hon älskade, när denne erhöll kunskap om hennes fars ekonomiska obestånd, och tvungen att antingen göra ett räsonnemangsparti eller framsläpa sitt lif i armod och mödor. Denna sträfva, i sina förhoppningar gäckade qvinna hycklade icke några ömmare känslor för sin halfsyster. Kanske plågade anblicken af Eleanors barnsliga skönhet henne. Hon hade sjelf, trots sin rikedom, måst hålla till godo med en nit i lifvets stora lotteri, och hon afundades kanske detta barns okända framtid, som sannolikt ej skulle bli så dyster som enkans tomma lif. Men mrs Bannister var religiös och försökte uppfylla sina pligter på ett hårdt och kallt sätt, utan att hennes goda gerningar förskönades genom så flärdfulla prydnader som kärlek ooh ömhet. När hon fick veta att hennes far lefde för dagen i brist och elände med hungrens ohyggliga spöke ständigt grinande mot sig, greps hon af en lötslig id att hon varit mycket elak mot denne svage gubbe, och hon beslöt gifva honom ett anständigt underhåll, som skulle sätta honom i stånd att lefva så pass väl som cn officer på half sold eller en person, som uppbar en liten lifränta. Hon gjorde denna koncession på ett ganska sträft sätt och lexade upp sin far så strängt att det kanske ej var så underligt att han för sin egen del ej var mycket tacksam för sin dotters allmosa. Men han tackade verk: ligen litet, när mrs Mannister dessutom förklarade sig villig