Göteborgsposten – 9 juli 1863, sida 2

sina framtida förhoppningar. Maurice de Cres; igny var nu en tvär och hypokondrisk gammal ungkarl, som var fullkomligt inspärrad och försvarad på alla sidor af snåla iigtir gar och fullkomligt otillgänglig för sin gamle fattige vin. Det hade varit lika lätt för denne utt bana sig vig ut ur Bastiljens djupaste fängelsehålor, som att bryta sig in i den välbevakade fästning, der hans universitetskamrat satt enslig och dyster, en öfvergifven gubbe, noga bevakad af skarja ögon, som ifrigt observerade minsta tecken till sälderdomssvaghet, och betjenad af händer, som skulle ha arbetat slitigt på hans svepning, om de derigenom kunnat påskynda hans död. Om Georg Vane — kanske erinrande sig sin gamle vän med en hemlig känsla af ömhet blandad med sina ckonomiska beräkningar — försökte genomtränga de grymma förskansningar, som omgåfvo honom, tillbakavisades han på ett skymlligt sätt af de begge mr de Crespignys ogifta brorsdöttrar, som öfvervakade förhållandena på Woodlands. Om han skref till mr de Crespigny, Sindes hans bref tillbaka oöppnadt med en satirisk helsning att den käre sjuklingens helsotillstånd fordrade att han ej besvärades med i tiggarebref.