Göteborgsposten – 8 juli 1863, sida 2

Han bröt ned pergament-balverk, hvarigenom lagkarlarne hoppats skyuda hennes förmögenhet. Han tillintetgjorde de kontrakter, som skulle betrygga hans barns framtid. De voro blott blomstrande och sköna små varelser i kambriksklädningar och blåa schärp, och de hade, menade mr Vane, intet att klaga öfver, ty de hade ju statliga rum och dyrbara kläder, sköterskor, guvernanter, lirare, vagnar, poygar och alla möjliga nöjen. Hvad mer kunde de beära eller på hvad sätt brast han i sina pligter mot dessa oskyldiga små? Hade icke hans kunglig höghet hertigen af Rent sjelf kommit till Vandelör för att stå fedder till Edward Georg? Hade icke Hortensia Georgina fatt sitt andra namn efter den sköna hertigianan af Devonshire, på hvars vackra armar hon gungats, mir hon var blott fjorton dar gammal Hade icke Georg Vane förskaftat sin hustru och sina barn all jordisk ära och glans, som de rimligen kunde önska? Den milda frun ville gerna svara ja på denna fråga och antaga den för hvad den icke var, neml. ett svar på de frågor, hon vågat göra rörande dessa bekymmerslösa barns framtid. Mr Vane kunde alltid öfvertala sin enfaldiga hustru att genom en namnteskning tillintetgöra alla dessa pergamentsförskansningar, sori juristerna uppfört till hennes skydd. Och når efter en liten elegant töte-å-tåtemiddag, vid hvars anordnande hofmistaren användt all sin konst, den ömme maken tog fram att diamanthalsband eller ett smaragdhjerta ur dess saffiunsfi dral och knäppte smycket på sin hustrus smala arm eller hängde det kring hen