Göteborgsposten – 8 juli 1863, sida 2

nes sina hals med tårar glänsande i de vackra blå ögonen så glömde den milda Margaret Vane de uppoffringar, hor gjort på förmiddagen, och alla de obestämda misstanka som brukade plåga henne när hon tänkte på framtiden. Dessutom hade mr Vane en ofelbar ursäkt för sit öfverdadiga lefnadssätt i sin väntan på en tredje förmö genhet, som skulle tillfalla honom efter hans ogifte onke och gudfader, sir Milwood Mowbray af Mowbray Castle York. Med anledning deraf gjordes inga simvla inskränk hingar i Vandeleur Park och i Berkeley Iquare, och nä sir Milwoods egendom efter dennes fränfälle tillföll hans nevö, kom den just i lagom tid för att afvärja den ruin som hotade Georg Vance. Om mr Vane följt sin hustrus råd, så kunde allt ht gått väl; men den Mowbrayska förmögenheten syntes lik som de begge andra förmögenheterna fullkomligt outtömlig och den sangviniska gent emannen glömde att han va skyldig bort hälften deraf. Den franske hofmästaren la gade ännu middagar, som kunde komma sjelfve Oude at darra för sina lagrar; den tyska guvernanten och de pari siska kammarjungfrurna omgåfvo ännu hans döttrar; de gamla slöseriet fortfor. Georg Vane reste med sin famil på kontinenten och fördjupade sig i nya förströelser vic den restaurerade Ludvigs hof. Man sände sina döttrar til den dyraste pension för uppfostrans fulländande i Pari — den madame Marlys, som omnämts i förra kapitlet Han reste med dem till Italien och Schweiz. Han hyrd en villa vid Comosjön och ett slott vid Lausannes strän der. Han gick i Byrons, dOrsays, madame de Staäls oc)