Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 3

tionära än turkarne och med vildens list, hafva ryssarne antagit civilisationens yttre tecken, under det deras natur förblifvit den sanma. En ovärdig vildhet, som trampar den allmänna opinionen och mensklighetskänslorna under fötterna, en omättlig blodtörst och plundringslystnad karakterisera de ryska soldaterna och eröfrarne. Intet af hvad druserna begingo på Libanon och hvilket kräfde främmande intervention kan jemföras med det utödningskrig, som utföres i Polen och det officiela korståget mot män, som befinna sig i en hög ställning. Detsamma, som varit nödvändigt för Syriens lugnande, skulle äfven kunna bli af nöden i Polen. Ansvaret och följderna deraf skola falla på statsmännen i Petersburg, hvilka trott att Europas harm endast varit spelad, eller att de civiliserade folken och länderna skulle i nittonde seklet kunna lugnt åse tragedier, hvilka varit en skam för det nionde. I förliden mars månad tog adelsmarskalken Starzenski i Lithauen alskea från sin bo fattning der i provinsen. Han har sedan dess hållit sig skiljd från alla händelserna. Hans tillbakadragenhet har ej undgått Muraviews våldsgerning. Grefve Starzenski har i hemlighet förts till citadellet i Vilna och skall i dessa dagar afrättas, såsom ett lämpligt svar på Europas förslag och af en välgörande verkan på Polen. Från Wilna anföras följande nya handlingar af hr Murawiew: Adelsmarskalken Lappa har förts till Perm; marskalk Tukallo och domrarne, furst Minski och Strebnicki hafva aresterats; grefvinnan Sierakowska Dalenga) har fängslats; ånyo ha 17 egendomsherrar och tvenne prester af Murawiew dömts till tvångsarbete i Siberien. Från Lithauen omtalas flera för insurgenterna gynsamma strider vid Bajani, Lukniki och i skogarne vid Lonsk. En pikant berättelse föreligger om ryssarnes finansiela ställning i Polen. Den nuvarande förvaltningen af kassan och i allmänhet af statsinkomsterna är så ohjelplig man kan tänka sig. Endast de ur bergverkskassan stulna summor uppgå till mer än 150,000 rubler silfver; alla tull-, saltoch andra kassor äro plundrade på stora belopp, och det icke af insurgenterna, utan af embetsmännen sjelfva, på det deras gamla, hittills undandolda brister må kunna täckas. Men det lyckas ej alltid de otrogna embetsmännen, utan de straffa ofta sig sjelfva, då de genom bilagor medl falska, efterhärmade insurgentqvitton, hvilkas underskrifter naturligen ej kunna alla undersökas, vilja bedraga sina förmän. Sålunda hade bl. a. en öfverjägmästare, som mot qvitto ur kassan måst lemna insurgenterna 1,000 gylden, för att utjemna en gammal kassabrist omskrifvit detta qvitto till 1,000 rubel och insändt det till myndigheterna. Men då nästan alla embetsmän stå i förbindelse med upproret, så fick insurgentanföraren snart veta, att han qvitterat mer än 1,000 gylden. Denne rykte nu an mot den bedräglige embetsmannen och qvarstannade med sin lilla exekuterande expedition hos honom, tills han genom försäljning af hans egendom fått tillsammans de ännu telande 5,666 gylden, som brusto för det till vederbörande insända polska qvittot. Den ur österrikiska källor ösande frankfurtertidn. )Europe offentliggör en berättelse om den i Petersburg hållna konselj, dervid de trenne makternas noter diskuterats. Enligt denna berättelse var den förherrskande opinionen inom konseljen, att de sex punkterna skulle antagas, att den österrikiska noten skulle tagas till utgångspunkt, men att äfven andra frågor än den polska skulle bringas å bane inom konferensen. Ryssland gör derjemte någon invänning mot andra punkter af programmet (om nationalrepresentation för Polen). Till slut tviflar Ryssland om att makternas handlingssätt är gynsamt för fredens bevarande. Furst Gortschakoff gillade icke helt och hållet majoritetens åsigt inom konseljen. Maloorammer