Göteborgsposten – 6 juli 1863, sida 1

hade ej varit hennes lott att möta fattigdomen i den öppna strid, som höjer och förädlar den modige kämpen på lifvets valplats. T etället hade hon varit tvunge n att leka kurra gömma med den obarmhertiga fienden. Hon hade iarig gått framåt och sett fienden i ögonen med beslutsamt mod och tålig ståndaktighet. Hon var bekant med alla dessa förödmjukande intriger och ömkliga undflykter, hvarigenom de fega och svaga söka kringgå fienden, men hon hade aldrig lärt på hvad sätt man kan ärofullt besegra honom. Den mrs Bannister, om hvilken Georg Vane hade taat, var en af hans äldre döttrar. Hon hade varit mycket otacksam mot honom, påstod han; hon gaf honom nu det illa understöd, som satte honom i tillfälle att bo i en entresol öfver en slagtarbod och äta middag dagligen hos en if de billiga restauratö rerna i Palais Royal. Mr Vane brukade bittert klaga öfver sin dotters kärlekslöshet och dervid y mnigt citera ÅKung Lear, ja, jag tror att han ansåg sitt öde fullkomligt jemförligt med den förorättade britiske monarkens och fadrens; men han besinnade dervid icke den vigtiga omständigheten, att då Lears dårskap varit hans alltför frikostiga utdelning af sina egodelar mellan sina begge ovärdiga döttrar, hans egen svaghet varit hans obetänksamma bortslösande af det arf, som tillfallit hans barn efter deras mor. Mrs Bannister hade på sin mans uppmaning för några år sedan protesterat mot de dåraktiga och öfverdådiga åtgärder, hvarigenom den egendom, som bort tillfalla henne blifvit förstörd. Hon ville icke bestå sin far mera än