Göteborgsposten – 6 juli 1863, sida 1

— Det är alltid varmt i Paris denna tid på året, lilla du, svarade mr Vane, rummen äro visserligen små, men beqväma. Detta skall bli din sängkammare, min engel, tillade han, i det han pekade på en af de små kamrarne Man kunde lätt märka att han var van att bo i parisiska hus, och att han icke hade något emot den osmakliga ståten, de usla grannlåterna, de ömkliga försöken att ersätta vanliga nödvändighetsoch beqvämlighetsertiklar genom förgyllningar och sammetslappar. — Låt mig nu se på dig, mitt barn; låt mig nu få riktigt betrakta dig, Eleanor. Georg Mowbray Vane satte ljusstaken på det urblekta sammetsöfverdraget på den låga kaminhyllan och drog sin dotter intill sig. Hon hade tagit af sig hatten och den löst hängande kappan och stod framför sin far i sin snäfva muslinsklädning med det kastanjefärgade håret hängande kring ansigtet och skuldrorna glittrande i den enda vaxljusstumpens matta sken. — Min älskling, hvad du har blifvit skön! hvad du är skön! sade gubben med innerlig ömhet. Mrs Bannister skall en af dagarne få sig en lexa. Ja, vår tur skall komma, mitt älskade barn, jag vet att jag skall dö som en rik man. Miss Vane var van att höra denna anmärkning från sin fars läppar. Hon hade ärft något af hans sangviniska natur, och då hon älskade honom högt, må det förlåtas henne, om hon trodde på hans sväfvande aningar om kommande storhet. Allt hvad hon sjelf sett var kaotiska ruiner af flydd yppighet, oreda, skulder och penningförlägenhet. De mm MMMM MM SS FF VVO—ONLO CY SO MS