Göteborgsposten – 6 juli 1863, sida 1

ofvanantydda anslag, oaktadt då hon nu var en rik enke och naturligtvis fullkomligt oberoende, hon kunde ha gjor vida mer. — Ja, min älskling, sade mr Vane, i det han mer stolthet betraktade sitt yngsta barns skönhet, med Guds hjelp skola mrs Bannister och de andra få lära annat. Mir Benjamin, mitt yngsta och fagraste barn, vi skola gifvdem en lexa. De kunna sätta sin gamle far bort i hyrds rum utrikes och neka honom penningar till oskyldiga nö jen, men en annan tid skall komma, mitt älskade barn, 3. en annan tid skall komma. Gubben nickade ett par gånger betydelsefullt och hög tidligt. Jag tror icke att hans dotter hade den ringast aning om hvad det var för en drömbild, som lockade ho nom genom det närvarandes elände mot framtiden, gäckan de honom genom dunkla förhoppningar. Jag tror till och med att han sjelf svårligen skulle kunnat förklara hvad det var, som han väntade i den tillkommande, men hans sangviniska och impulsiva karakter, som krympts och fjett rats af armodets bojor, var för elastisk att bli helt oel hållet hoppressad af dessas retsamma tyngd. Och efte att ha hoppats hela sitt lif och ha åtnjutit sådan lycka och framgång som ej kommer många menniskor till godo, fortfor han under sin ålderdom att hoppas, blindt förlitande sig på att någon oförutsedd och oväntad omhvälfning af lifvets hjul skulle lyfta honom upp ur hans bortgömda vrå till den höjd der han förnt glänst. (Forts.)