Göteborgsposten – 4 juli 1863, sida 2

Natten till i tisdags bortstals Iran engelske sjökaptenen Boyce, ombord på hans fartyg, briggen Miranda, liggande vid Pustervik, under det kaptenen låg och sof i sin egen kajuta, en portmonnä innehållande 95 rdr, deribland en sedel ä bo rdr, hvilken han haft förvarad i sin byxficka. Kaptenen hade under natten blifvit väckt af buller på däck och derföre begifvit sig upp, då han påträffade en gosse, hvilken sökte dölja sig bakom kajutkappen. Kapten Boyce, som då ej hade någon aning om sin förlust och trodde gossen tillhöra en bredvid liggande skuta, tecknade åt honom att lemna fartyget, hvilket gossen äfven gjorde. Följande morgon märkte kaptenen stölden och lät genom mäklare i polisen anmäla densamma, utan att dock ombudet dervid nämnde de misstankar kaptenen hyste mot gossen. Dagen derpå såg poliskonstapeln Lans en gosse på Salutorget inbegripen i handel med en madam om ett par byxor och då han dervid visade mera penningar än man rimligtvis kunde tro honom på ärligt sätt åtkommit, anhölls han af Lans och uppfördes i vakten, der han vid visitationen befanns inneha en 50 rdrs-sedel jemte andra penningar, uppgående till 90 rdr 95 öre. Gossen, hvars namn är Carl Johan Andersson, förut för stöld ombord å fartyg härstädes afstraffad med offentlig aga, erkände vid polisransakningen härom i går tillgreppet. Han hade kommit ombord öfver en pråm, som låg emellan kajen och fartyget, hvarefter han nedgått i kajutan samt ur byxorna, som hängt öfver sängfoten, tillgripit portmonnän. De bristande penningarne hade han användt till inköp af åtskilliga småsaker. Carl Johan Andersson, som nyligen fyllt 13 år, förständigades efter förra bestraffningen att begifva sig till hemorten, men han uppgaf nu att fadren ej ville taga vård om honom och han sålunda varit tvungen att till sin olycka begifva sig tillbaka hit. Poliskonstapeln Lans erhöll af poliskammaren 5 rdr för sin påpasslighet och af kapten Boyce, som ej trodde sig återfå sina penningar så oskingrade, samma summa. Målet öfverlemnades till rådhusrätten och den unge brottslingen återfördes till cellen. — Hustru Carolina Pettersson Björk hyrde den 1 Oktober förlidet år tillsammans med stufvarearbetaren Emanuel Magnusson ett rum i huset N:o 247 vid Gröna gatan i Masthugget, der de en tid lefde tillsammans, i akt och mening att gifta sig när hustru Björks man, hvilken i fem år varit frånvarande utan att låta höra af sig, vederbörligen blifvit efterlyst. Emellertid förskingrade hustru Björk genom pantsättning och afyttring en stor del af såväl Magnussons som en hos Björk vistande brordotters tillhörigheter. Då intet mer fanns att taga försvann hustru Björk den 10 Dec. och Magnusson, som trott sina effekter vara i godt förvar under sin tillämnade hustrus vård, fick sina ögon öppnade, utan att dock få något spår af tjufven; men på assistansen och hos enskilta långifvare påträffades åtskilligt af de förskingrade sakerna. Hustru Björk uppträder ånyo vid jultiden då hon på vägen från Lilla Edet gjorde bekantskap med en flicka, som innehade tjenst derstädes och ämnade sig hit ned för att besöka sina föräldrar, boende i huset N:o 1 vid Torggatan, hos hvilka Björk, som kom hit den 17:de Dec. fick tillbringa natten och sade sig med en inspektor Svensson från Lilla Edet följande dag skola resa tillbaka; men afresan uppsköts, under förevändning att inspektoren ej ännu vore färdig, till d. 24, då hustru Björk på sjelfva julafton, efter att i ärenden ha bortskickat såväl flickan som hennes far, arbetskarlen Wittson, aflägsnade sig, ur en chiffonier medtagande en portmonnä innehållande något penningar, samt flera klädespersedlar, hvilken stöld så fort den upptäcktes anmäldes i polisen, utan att dock tjufven kunde anträffas. Natten till den I:sta Maj i år bortkom ur en garderob i samma hus i Gröna gatan der Björk förut bott, en mängd klädespersedlar tillhöriga 2:ne der i huset boende madammer Charlotta Danielsson och Lovisa Johansson, hvilkas misstankar genast föllo på hustru Björk. Af cen person hade de hört att denna bodde hos en madam Lundberg i Haga, dit de åtföljda af en poliskonstapel begåfvo sig. Hustru Björk bodde verkligen der på stället, men de besökande afspisades till en början med ett snäsigt svar att detta ej vore fallet, som dock sedan ändrades till att den de sökte ej vore hemma. De begåfvo sig derföre inåt staden och, efter att der förgäfves hafva sökt hustru Björk, gingo de tillbaka till hennes bostad, dit hon efter uppgift ännu ej hemkommit. Vid utgåendet igenkände dock den ena af madammerna en på väggen hängande ny, svart klädning såsom sig tillhörig, då polis efterskickades, som anställde visitation, då alla de från dem stulna persedlarne återfunnos. Hustru Björk hade emellertid aldrig varit ute, utan blott dolt sig i ett annat rum och då hon såg sakerna upptäckta rusade hon in till en i samma hus boende madam Ljungberg tog en på sängen liggande dubbelschal samt ett par gamla trätofflor och begaf sig på flykten genom en bakväg, utan att kunna upphinnas af den förföljande madam Ljungberg. Sedermera uppehöll sig hustru Björk vid Malmgården i Slottsskogen hos en sadelmakare Wikander, der hon skötte en sångliggande gammal qvinna och emellanåt hjelpte en äfven der boende pottmakare Johanssons hustru med tillsyn till hennes barn, då hon i något ärende behöfde gå till staden. I sådant ärende var denna äfven stadd den 7:de i förliden månad på förmiddagen, då Björck begagnade sig af hustru Johanssons frånvaro och uren byrå tillgrep 98 rdr i penningar samt flera klädesporsedlar. Stölden upptäcktes om middagen då mannen hemkom och bud skickades till den gamla qvinnan, der man trodde att hustru Björk befann sig, men fick då veta att denna der hastigt inkommit i rummet, påtagit sig den gamlas klädning och i största hast begifvit sig i väg. Spaningar anställdes genas i trakten, utan att man kunde finna spår hvarken af tjufven eller det stulna. Emellertid hade Johansson ett ärende till Kongelf och hoppades der möjligen påträffa något spår af hustru Björk, som han visste vara derifrån trakten. I söndags reste han sålunda dit och då han i måndags på förmiddagen satt inne på ett värdshus derstädes såg han en bonde köra förbi med en kärra, på hvilken ett knyte låg ombundet med en duk, liknande en sådan, som befanns bland de bortstulna sakerna. Han anhöll bonden, som berättade att han skjutsat en jungfru, hvilken han dock ej kände. Jungfrun hade emellertid förmodligen anat oråd och derföre stigit af i afsigt att än en gång taga till schappen, men fasttogs i en gård och befanns vara hustru Björk, som nu med den skjuts hon sjelf legt fick bakskjuts hit, der hon i går ifrån cellen var inställd för poliskammaren. Hon erkände der de tillgrepp hon föröfvat, utom det af portmonnän med deri liggande penningar hos Wittsons. Af de sist stulna penningarne hade hon för kläder och vivre utgifvit 69 rdr; de återstående 29 rdr hade egaren Johansson tagit tillbaka. Hustru Björk är född d. 19 October 1828 i Lycke socken af Inlands Nordre härad. Vistades på egendomen Tofta till 21 års ålder, då hon tog tjenst här i staden, der hon 1856 blef gift med maskinisten Erik 1 — hh 12. af Ö varit harta 12