Göteborgsposten – 3 juli 1863, sida 2

des med sin dotter för utt se efter den koffert, som innehöll alla hennes jordiska håfvor. Jag hoppas att hennes framtid blir lycklig, tänkte främlingen med missmod, den gamle mannen är fattig och högfärdig. Han säger osanningar, som kommer hans dotters sköna ansigte att rodna. Jag är riktigt bekymrad för henne. II. Entresalen i Rue VArcheveque. Mr Vane åkte med sin dotter från stationen i en af a simplare och billigare vagnar, som den skarpsinnige parisaren igenkänner på någon mysteriös olikhet i tecknet som den bär. Det qvafva tilltäppta åkdonet for skramlande öfver de ojemna stenarne på långa gator, som voro främmande för Eleanor tills de kommo ut i den eklärerade boulevardens fulla glans. Den muntra skolflickan kunde icke qräfva ett utrop af förtjusning, när hon plötsligt återsåg den breda stråkvägen, de bländande lamporna, folkskarorna, teatrarna, kafgerna, skönheten och prakten, ehuru hon hade tillbragt sina sommarferier i Paris för blott ett år redan. — Det förekommer mig så skönt, pappa, sade hon som om jag aldrig förr sett det; och nu skall jag bli hin för alltid och aldrig mera vara så rysligt långt ifrån er vet icke, söta pappa, hur bedröfvad jag varit ibland