Göteborgsposten – 3 juli 1863, sida 2

Hon sökte i fickan efter kortet, som hennes nya bekantskap gifvit henne och tog ut detta dokument något nedskrynkladt. Hennes far betraktade det och mumlade ett par gånger det namn som stod att läsa derpå, liksom han försökte att tillägga det någon vigt men icke kunde det. — Jag har icke den äran att känna detta namn, sir, sade han lyftande sin hatt stelt omkring tre qvart öfver sitt hufvud, men jag hoppas att ni vill mottaga min tacksägelse för er artighet och godhet mot mitt barn. Jag hindrades genom vigtiga göromål a — ha — af icke helt och hållet-odiplomatisk natur från att fara öfver Kanalen för att hemta min dotter, och jag var också a — ha — hindrad att skicka min betjent genom — hum — jag tackar er för er uppmärksamhet, sir. Apropos, ni är väl en främling här. Kan jag vara er till tjenst Jå något sätt här i Paris? Lord Cowley är min gamle gode vän; allt hvad jag kan uträtta för er på det hållet, vill jag. Främlingen bugade sig småleende. — Tackar så mycket, sade han, jag är ganska hemmastadd här i Paris. Jag önskar er godnatt, godnatt miss Vane. Men mr Vane ville icke låta sin dotters vän slippa undan så lätt. Han tog fram sitt kort, mumlade några flera cirklade försäkringar om sin tacksamhet och gjorde den lugne resande yttermera anbud af sitt beskydd; men denne fann sig något besvärad af mr Vanes höflighet. Det tog dock slut en gång, och den gamle mannen gick bort