Göteborgsposten – 3 juli 1863, sida 2

Frän Utlandet. Polens nationalregering går nu tillväga med en djerfhet och konseqvens, som framkallar allmän förvåning. Den säges ock allmänt utgöras af medlemmar ur det extrema rörelsepartiet. En kort skildring af de förändringar densamma under sin tillvaro genomgått torde vara af intresse för bedömandet af denna märkvärdiga, i historien enstaka stående institution. Före upproret funnos i Polen tvenne nationala partier: rörelsens och det organiska arbetets. håda sträfvade ester ett mål, de skiljde sig blott åt i medlet. Det moderata partiet verkade redan i den beståndande landtbruksföreningen i Warschau och ville genom reformer befordra den nationala utvecklingen. Såsom ett yttersta mål föresväfvade den äfven det nationala oberoendet, ehuru i mycket töcknig form. KRörelsepartiet utgick från den öfvertygelsen, att på denna väg intet kunde uppnås, emedan Ryssland blott skulle medgifva sådana reformer, genom hvilka dess makt i Polen måste befästas. Man bestämde sig derföre obetingadt för upproret och förberedde nationen derpå. Sålunda uppstod centralkomiten och den hemliga organisationen inom hela landet. Före upprorets utbrott hade flera tusen personer med ett anslutit sig till detta mäl. andra sidan var äfven de moderatas parti icke overksamt. äfven det organiserade sig i distrikter och wojwodskaper och i spetsen för dem stod den s. k. De hvitas direktion. Den kunde likväl ej vinna sast fot inom den allmänna meningen. De ryska myndigheternas våldsgerningar, genom hvilka sjelfva de nya lagarne och reformerna omintetgjordes, verkade derhän, att folket alltmera vände sig till de röda, de extrema. Då upproret utbrutit och den allmänna meningen inom Europa visade sig böjd