Göteborgsposten – 2 juli 1863, sida 2

fran Utlandet. Telegrafen har redan berättat att Polens nationalregering på diplomatisk väg afsändt till de europeiska makterna sitt svaromål i hänsyn till deras gjorda förslag om fientligheternas inställande. Detta svaromål upptager söljande vilkor: 1:o Vapenstilleståndet mäste utsträcka sig öfver hela konungariket Polen, sådant detta var före dess första delning år 1772; 2:o Till den konferens, som makterna skola hålla, måste tillträde medgifvas åt en befullmäktigad från nationalregeringen, såsom representant för Polens intressen; 3:o En af deputerade från provinserna och från polska konungariket bildad riksförsamling måste sammanträda, under garanti af ej allonast hela Europa, utan äfven af den alla polska provinser besättande nationalarmåen. — Det synes föga troligt, att både Ryssland och makterna skola antaga detta program, som derföre möjligen skall komma att undergå några modifikationer. Den officiösa parisertidningen Memorial Diplomatique säger: Den engelska depeschen, hvilken formulerar de trenne makternas gemensamma program, afgick från London på aftonen d. 17:de juni. Den franska depeschen följde den morgonen derpå, så att båda med ett mellanrum af blott några timmar d. 21:ste anlände till Petersburg. Wienerkabinettet omarbetade före afsändningen sin, emedan det så mycket som möjligt ville gifva de trenne noterna en identisk karakter och den österrikiska noten kom först d. 24:de till grefve Thun (Österrikes gesandt i Petersburg). Samma dag öfverlemnade Frankrikes, Englands och Österrikes gesandter sina resp. regeringars noter till furst Gortschakoff. Det är vigtigt att anmärka, det de åt ryske utrikesministern meddelade trenne noterna icke hafva den karakter, att det på dem måste obetingadt och direkte besvaras med ja eller nej. Redan preliminärbasernas natur utesluter nödvändigt tanken på ett ultimatum. Sedan vi förutskeckat detta, är det oss glädjande att kunna säga, att antagandet af preliminärbaserna synes säkert, sastän petersburgerkabinettet i en motiverad note förbehällit sig, att få begära några lindriga modifikationer i programmet. Det är lätt förklarligt, att en stormakt, vore det ock blott för formens skull, låter sig angeläget vara, att gifva sitt bifall karakteven af en ur en förutgången öfverenskommelse med