Göteborgsposten – 2 juli 1863, sida 2

åtminstone liknade han hennes far. Det var nästan tillräckligt för att komma henne att tycka väl om honom. Den vanliga förvirringen och uppskofvet saknades icke heller denna gång i tullhuset; litet gräl och mycket mutande förekom, men kakerna Fangerades på det hela taget ganska vil. De flesta passagerarne gingo in i Hötel de lIEurope eller i något annat hotell vid stenkajerna; några skyndade till torget för att stirra på St. Jakobs katedral eller på den barske sjökungen Abraham Duquesnes staty med den bredskyggiga hatten och de böljande plymerna, de höga stöflarna och det fritt fallande håret, eller för att köpa persikor och aprikoser af högljudda mängelskor, Andra gingo till det slippriga och slemmiga fisktorget och betraktade der med undran och förskräckelse de ohyggliga hafsålarne, hajarne och andra vidunder af fiskslägtet, som tyckas egendomliga för Dieppe. Miss Vane och hennes följeslagare gingo in i St. Jakobs mörka kyrka genom en liten trädörr i en undandold vrå af byggnaden. Några ensamma qvinnor knäböjde här och der, halft dolda bakom trästolarnes höga ryggar. En fiskare bad på trappstegen till ett litet kapell i det högtidliga dunklet. — Jag har aldrig förr varit här, hviskade miss Vane. Jag reste förra gången öfver Dover och Calais, men denna vägen är mycket billigare, och jag frågar icke det ringaste efter den långa sjöresan. Tack för att ni förde mig hit att se denna katedral. (Forts.)