Göteborgsposten – 2 juli 1863, sida 2

ett silfverhalster i sitt knapphål, och han är den angenämaste siällskapsmenniska i verlden än nu, fast han är mycket gammal. — Mycket gammal! Och ni är så ung! Ja, jag är pappas yngsta barn. Han har varit gift tva gånger. Jag har inga helsyskon utan blott halfsyskon, som icke hålla riktigt af mig, ni förstår. Och det är ju helt vaturligt. De voro vuxna när jag föddes, och jag har näistan aldrig råkat dem. Jag har blott pappa i hela verlden. — Ni har då ingen mor? — Nej, mamma dog när jag var två är gammal. — Ängfartyget Kejsarinnan gick nu in i hamnen. gråhårige engelsmannen gick att se efter sina kappar och hattaskar, men han kom snart tillbaka till den ljushåriga skolflickan. — Vill ni låta mig hjelpa er med edra saker, sade han. Jag vill gå och se efter dem, om ni vill säga mig det namn, jag skall fråga efter. — Det var mycket snällt af er. Jag har blott en koffert, och den är adresserad till miss Vane, Paris. — Det är bra, miss Vane; jag skall gå och söka upp er koffert. Vänta, sade han, i det han tog upp sin bok med visitkort, detta mitt namn, och, om ni tillåter det, gör jag er sällskap till Paris. — Tack, sir. Ni är mycket god. Den unga flickan mottog sin nye väns anbud lika okonstladt som det gjordes. Han hade grått hår, och deri