Göteborgsposten – 2 juli 1863, sida 1

Några blomstrande engelska tärnor stodo under de moderliga vingarnes skygd och tänkte på det badställe de ämnade besöka. Badetablissemanget i Dieppe existerade icke då, och denna stad stod icke så mycket i rop hos den nöjelystna engelska publiken, som den uu gör. Åt skilliga hyggliga engelska familjer funnos ombord, mer bland alla de fryntliga matronorna och vackra döttrarne fanns det icke en, som tycktes det ringaste bekant med den ensliga unga damen, som stod lutad öfver relingen med en kappa på ena armen och en temligen illa medfaren nattsäck vid fötterna. Hon var mycket ung — ja, vid den ålder, som det andra könet plär kalla slynåren. Man såg under skoningen på hennes rena musslinsklädning mera af ankeln än som öfverensstämmer med elegansen i en femtonårig, dames toilett; men då denna ankel var så fin och rundad, skulle blott en tadelsjuk person kunnat göra anmärkningar mot den säkerligen urväxta kjolens korthet. Dessutom var den ensliga passageraren icke endast ung utan äfven vacker, och detta skulle, trotts klädningens korthet och halmhattens dåliga beskaffenhet, icke den mest nogräknade brittiska miss kunna bestrida. Hon var mycket vacker, så vacker att det var ett nöje att betrakta henne i hennes okonstlade oskuld och tänka hur skön hon skulle bli när den halft barnsliga skönhetens friska knopp slagit uti qvinlig yppighet. Hon var blek, men hennes blekhet var icke sjuklig utan en skön klar alabasterfärg. Hennes ögon voro stora och mörkgrå; måhända var det skuggan af de länga ögon