Göteborgsposten – 1 juli 1863, sida 1

på sin dyna och trakteras med mjölk och hvetebröd. Min gamla vana, att icke uppsöka någon, bibehåller jag, churu jag nu kunde hafva ledighet att lemna mitt hem. Stundom helsar någon på mig, och mitt lif förfluter lugnt, om än enformigt. Till hemorten längtar jag icke. Samtalet emellan de unga, som sutto vid fönstret, hade hela tiden förts utan högljuddhet, men hade alldeles afstadnat sedan mamsell Henrika börjat sin berättelse. Hon märkte icke den inträdda tystnaden, hennes tankar voro för mycket upptagna af förflutna tider. Dessutom var hon litet döf. Clara tyckte vil, ut det icke just vore rätt att utan lof lyssna till hvad mamsell Henrika berättade, men hon visste ej rätt huru hon borde göra för att hindra det, och hoppades tillika smått, att denna berättelse skulle innehålla den bästa tillrättavisning för de ungas gyckel med deras värdinnas person. Då Henrika slutat att tala, steg Clara upp, sick till henne och sade: — Förlåt oss, goda mamscll Henrika, att äfven vi, utan tillstånd, åhört er berättelse. Henrika såg något misslynt ut. — Nej, soda mamsell IIenrika, blif ej ledsen, bad Mariana. Om ni visste huru mycket jag åtmin