Göteborgsposten – 30 juni 1863, sida 2

sin tungsinthet. tjenstledighet i anscende till sin sjuklighet och En ung läkare blef förordnad att föresta hans tjenst. Wilhelm, jag vill benämna honom endast blef innan kort hemmastadd hos oss. Jag märkto snart att han blilvit mig kär, men jag trodde knappt, att han delade min känsla. Småningom tyckte jag mig dock finna, att han var innerligare mot mig in mot andra. Jag vågade dock knappt öfverlemna mig åt hoppet att vara o Sil älskad. Min yngre syster, Mina, var en lillig, glad, vacker och intagande flicka om sjutton ar, men häftig och nyckfull. Wilhelm pratade ofta med henne, var road af hennes liflighet och sysselsatte sig vida mera med henne än med mig, men att han skulle älskat henne, föll mig aldrig i sinnet. Han syntes vara road af att skämta med henne, icke mer. Att han skulle fista sitt tycke vid mig, obetydliga, talanglösa, då så många briljantare flickor omgåfvo honom, det tyckes mig dock nästan förmitet att tro. En af våra vänner, den vackra Hanna, hade varit ett par år borta från hemorten. Jag fick nu bud, att hon vore hemkommen och skyndade att få träsfa henne. Med förvåning återHon var nu aderton år gammal säg jag henne. och en fullkomlig skönhet. Det behag, som strålade öfver hela hennes varelse, vill jag ej