Göteborgsposten – 29 juni 1863, sida 1

Pennritningar från hufrudstaden. II. Den närvarande situationen gifver icke stoff till partibildningar. Något oppositionsparti finnes lika litet som ett ministerielt. En stark liberal ström går igenom hela represen tationen, och de konservativas antal är reduceradt till en obetydlighet i jemförelse med för ett eller annat tiotal af år tillbaka. Sålunda var det endast tvenne ledamöter af adeln som på riddarhuset uppträdde mot det nu hvilande representationsförslaget, nemligen den gamle doktrinären Nils Tersmeden och en kammarjunkare Ehrenhoff, sedan gammalt bekant för sin till sjelfantändning gränsande vrede så snart han uppträder såsom talare. Man ogillade på riddarhuset att de yttrade sig, isynnerhet som deras argumentation var i hög grad föråldrad. Ehuru man naturligtvis icke får antaga, alt deras tystnad nu, i afse ende på reformförslaget, innefattade ett absolut godkännande af detsamma, är det dock sannolikt, att såvida regeringen äfven vid nästa riksdag på fullt allvar nitälskar för reformens genomförande, skall den på riddarhuset i det minsta vinna starka sympatier, emedan flertalet af adelns medlemmar äro på grund af sin ställning och sina personliga intressen loyalt sinnade mot regeringen. Dertill kommer äfven, att vida flera riddarbusledamöter nu äro mera sannt frisinnade och hålla vida mindre på de personliga företrädesrättigheterna, än för ett tiotal af år tillbaka. Inom presteståndet uppträdde så många talare emot de åsigter som detta stånds ledamöter i konstitutionsutskottet framställt i deras bekanta reservation mot representationsförslaget, att om frågan då skulle definitift afgjorts, så hade utgången icke varit tvifvelaktig. Då vidare med visshet kan antagas att bland förslagets nuvarande antagonister i presteståndet åtskilliga