Göteborgsposten – 27 juni 1863, sida 1

Flugan. Skizz af J. FX) Kom! kom! ropade hon och drog Ulrika med sig. Vi taga åter på oss våra kläder och gå vår väg. Ingen har sett oss. Kom, kom! Men Ulrika ryckte sig lös, hon förstod sig ej på falskhet. Då kunde ju en oskyldig blifva straffad, menade hon. Ja, det är just det, sade lekkamraten glad. Men det vill jag icke, påstod Ulrika bestämdt. Det hjelpte hvarken böner eller hotelser. Kamraten ryckte nu fram med sitt sista vapen: förtviflad störtade hon bort till sylådan, fick fatt i fjärilen och höll den framför Ulrikas strålande ögon. Se der! Det är din, om du går med. Detta var en stor frestelse. Solstrålarne föllo så lockande på fjärilvingarne, de glittrade och lyste så vackert. Hennes hjerta slog, kinderna glödde, ögonen tindrade. handen utsträckte 7) Forts. fr. N:o 144.