Veckor gingo. Dagen kom, då man skulle flytta in i det nya hemmet. Fadren var allvarsam; modren slog drillar, och Ulrika gret. Då tog fadren henne vid handen; de gingo arden och togo afsked af äd, hvar växt. Och fadren ned i den lilla trä hvarje buske, hvart tr sade : ränk på allt detta och låt det aldrig gå ur ditt minne! Men uppe i rummen stod modren. Ilon såg på de fattiga möblerna, som hon en gåvg funnit så nätta; ett hånfullt leende krusade hennes läp