2— Ak?— ———— ——b—————————-fsff,; Ulrika med ofränvänd blick, ty slugans surrning kom derifrån. Ilastigt såg hon en liten svart punkt derinne; den rörde sig upp och ner. Surr! surr! hördas det svagare och svagare. Det var flugan, som, lockad af glansen, hade förvillat sig in i den förrädiska snaran, och nu icke kunde hitta ut igen. Surre! surr! Den gjorde ännu en fåfäng ansträngning, slog med vingarne och föll död ned på bordet. Då utstötte Ulrika ett smärtsamt skri, sträckte ut armarne och lade snyftande hufvudet på dem. Modren kom instörtande från den ena, fadren från den andra dörren, Hvad är på färde? frågade begge. Ulrika lyftade icke hufvudet, men pekade under tyst smärta på den döda flugan. Modren böjde sig ned, såg på flugan, som låg med de i dödskampen utspärrade vingarne, och utbröt, halft och halft leende: En fluga I Hon tog den i vingen och inkastade den i kakelugnen. Men sadren närmade sig till barnet, upplyftade kärleksfullt det lilla sänkta hufvudet och lät henne gråta ut i stillhet. Sedan aftorkade han hennes tårar, kysste ögonen och sade mildt: