Från Utlandet. Stämningen visar sig plötsligen åter krigisk öfverallt. I Frankrike är man efter valen och Pueblas fall, åter entusiastisk för Polen; i Ryssland är opinionen afgjordt krigisk; i England förmår regeringen ej mera motstå den allmänna meningen, som alltmera jäser af harm öfver diplomatiens långsamhet. Ryssland är mer än någonsin föremål för hela Europas hat, och det är de nya grymheter, det begått, som så hastigt uterbragt lugan att slamma upp. I Paris antager man allmänt, att, i händelse Rysland ej antager makternas förslag, en krigsförklaring skall förr eller senare följa. Inom de officiela kretsarne i den franska hufvudstaden är denna åsigt starkt utbredd, hvilket älven synes deraf att de inspirerado tidningarne nu blåsa i krigstrumpeten (se nedan). Många smickra sig ännu dermed, att Ryssland skall gifva efter, men trovärdiga bref från Petersburg försäkra, att Ryssland är beredt på det yttersta. Såsom visst synes det i alla fall framgå, att inom Ryssland rasa tvenne partier: det ena vill krig, det andra är böjdt för eftergifter. Till det senare skulle kejsaren vilja luta, men senaten tillhör det förra, och alla hans fredliga tendenser neutraliseras af gammulryssarne. Man skall derföre snart vakna till insigt af, att kejsarens person här icke eger den betydelse, man velat gifva honom; det är systemet, som måste brytas ned, om Europa skall få lugn, och systemets nedbrytning innebär oeftergifligen krig. Det är derföre under dessa förhållanden helt naturligt, att man gör sig beredd på alla eventualiteter. Det är äfvenledes klart, att allas blickar riktas mot Frankrike, hvarifrån man liksom instinktmessigt väntar det aktiva initiativet. Bj ringa uppseende har derföre väckts af en synnerligt krigisk artikel i Patrie, hvilken måste vara at någon betydelse eftersom den tramkommit just i detta ögonblick. Vi äro i tillfälle att af densamma meddela soljande: Europa bör umtervenera. Berättelsen om de mord, våldsamheter, brott och grymheter af alla slag, som sedan någon tid öfverskölja