Göteborgsposten – 22 juni 1863, sida 1

ger, men nästan än mera beskäggad herre. Han gick rakt på mig, sägande patetiskt: Välkommen åter frän Wermlands snart uthuggna skogar, till den civiliserade verlden, till hufvudstaden, och till dina gamla vänner, för hvilka du så länge varit död och begrafven! Det var en akademikamrat, numera assessor med goda utsigter att snart blifva hofrättsråd. Jag lägger genast beslag på dig för af. tonen. Du måste såsom resande införas Sällskapet, ty du spelar preferans natur ligtvis. Sällskapet är en klubb, som disponerar en stor och vacker våning i hotel Rydbe De ordinarie ledamöternas antal uppgår till 5 å 600, oberäknadt resande, som betala för må nad. Man träffar der från och med tromannen till kunglig sektern; grossören med kontor vid skeppsbron, och grosshandlaren med kassakistan på fickan och magasinet i fria luften; rentierer som låna ut pengar, och herrar som låna upp pengar mot ränta; militärer af alla grader, och min i verken utan tal. Serveringen, som besörjes al en särskild restaurant, är temligen god, men den egenheten förekommer dervid, att Sällskapets direktion sjelf håller de mest begärliga vinsorterna, hvarigenom restauranten beröfvas en betydlig del at den bästa inkomsten. Så fort middagen serverats, dukas i de öfriga rummen efter hand ett stort antal spelbord, som snart blifva besatta. Preseransspelet är nu på högsta modet. Whisten är bortglömd och viran vill ingen höra omtalas. Man påvisade personer, som under vinterns lopp förlorat betydliga summor, och andra som gjort goda affärer. I allmänhet förundrade det mig att ett så stort antal tjenstemän hvarje afton kan hafva tid sysselsätta sig med kortspel, dernäst att de hafva råd dertill och slutligen att personer ifven med hög samhällsställning ej draga i betänkande att spela kort med sina ofta lönlösa underordnade.