milton i tid, och måhända ha de der någon förbindelse med det inre. Om major Lee anse det skäl i att göra motstånd, kan han åtmin. stone sända sin dotter till en säker plats och . — Tror ni att jag ej tänkt derpå? Mer det är intet hopp att fästa sig vid. Det finnes inga indianska spejare vid Port Hope nu som e äro förrädiska, supiga rödskinn, hvilka blifvit så korrumperade af eldvatten, att de ej skulle kunna göra en sådan vandring, om det vore för att rädda sina lif. O, himmel! om alla vore lika Kesnapuk derdorta. .. — Kesnapuk! utropade jag och kastade en blick på den vid elden sofvande indianen i hans röda filt; vill ni säga att vårt snabbfotade sändebud är Springande Elgen sjelf. Jag hade icke förut sett donna ryktbara person, lika bekant för sin snabbhet som fotvandrare som för sin skicklighet på jakten. Under fredstiden hade denne man, som var en mindre höfding för Husonstammen, blifvit mycket omtyckt af de engelska officererna, med anledning af den skicklighet, hvarmed han ledsagade dem under deras utflygter, och sedan kriget började bade han bevisat sig som den trognaste och djerfvaste spejare. Ljudet af hans eget namn uppväckte den slumrande vilden; han resta sig på armbågen, öppnade sina svarta ögon och framstötte det