Göteborgsposten – 20 juni 1863, sida 8

— — — ————7— bäda förrädiska personer Duval och Fournier skulle säkert få höra derom och leta ut motivet. I norr och vester är folket troget nog, men bär! ... Utom Kendal vid Big Lick. ... — Jag har det! utropade jag i det jag sprang upp och klappade händerna. (Denna rörelse föranledde Springande Elgen att med högtidlig förvåning yttra ett nytt Wagh!) — Gif mig permission på högst fyrtioåtta timmar, tillade jag, och vi skola ännu kunna ordna denna ledsamma sak. Efter några få ytterligare ord å båda sidor, fick jag den begärda permissionen. Jag insvepte mig en buffelrock, sådane som gränsboarne bruka, för att på detta sätt undgå ett igenkännande, hvilket skulle varit oundvikligt ifall jag burit min uniform. I den starka kölden begaf jag mig till farmen Big Lick. Den tillhörde en högeligen loyal emigrantfamilj, hvars barn växte upp i Nya verlden, men hvars hjertan voro trogna mot England och kung Georg. Orsaken hvarföre jag utvalde dessa till att få del af min hemlighet var denna: Willy Kendal, en gosse om sjutton år var egaren till den största och bästa isjakt på hela Canadas kust. (Forts.).