läroverk, ehluru egande fullkomlig f lor Ölrigt inom sig lata SPrKCL9 dersmålet, hvilken konflikt ytt senare till godo. — Alla förklaringar som tjena till att upplysa auktorerna skulle meddelas, och slutligen borde såväl lärare som lärjungar mera bereda sig på lektionerna som nu vore fallet. ärjungarne borde göra vackra öfversättningar af sina lexor. — Om man sålunda förfor och ej för grammatikaliska utläggningar glömmer försattureu, skulle man ej forebras att blott studera latinska glosord. Lektor Horellus önskade att i asscende på rektor Rabes framställning få göra nägra anmärkningar. Andamälet med latinska språkets studerande vore att sätta sig in i de gamla folkens kultur. Detta vore af vigt för filosofiens jemte andra vetenskapers studium. Man borde ej, såsom nu sker, bedrifva vetenskaperna ur så exklusiv och egoistisk synpunkt, ej heller försumma att begagna sig af anknytningspunkter vetenskaperna emellan. Lektor Björling framställde det vigtigaste al matematiska sektionens förhandlingar, hvilka ledt till det resultat att skolstadgans föreskrilter i afseende på undervisningen i matematik vore lämpliga och att! man sålunda borde börja den första matematiska undervisningen med aritmetik. Trenne ledamöter hade dock ansett att jemte denna borde bukstafsväkning ga — Sektionen önskade för öfrigt att lärarne måtte bidraga till utrotande af den falska föreställningen att aritmetik och algebra vore tvenne olika discipliner. : — För öfrigt ansåg sektionen kursen i 2:dra klassen för vidlyftig. Den matematiska kursen i skolan borde utsträckas i dess helhet; på sin höjd kunde man underlåta att lära lärjungarne å den klassiska linien trigonometri. Enär folkskolorna blifvit ordnade såsom nu är fallet, kunde man i inträdesexamen vid elem.-lärov. fordra kännedom i quatuor species. — En fråga, huruvida kunskapsmåttet i öfversta klasserna vore stort nog för ett grundligare studium af fysik, besvarades med ja, för så vidt man afsåg grundläggningen för ett verkligt studium af fysiken. — SlutliTOTTI DT) Lu InUL. 1110 skulle komma det gen ltillraddes bibehallandet al unaervisningen i den cuklideiska proportionsläran. General Hazelius reforerade sektionens för säng, musik, teckning och gymnast förhandlingar. Denna sektion framhöll att då systematiska kroppsöfningar är så gynnsamt för kroppen, stärker, litvar, härdar den och medverkar till att föröka själs och kroppskrafter, då don vidare bidrager till att gifva en säker hållning och gång, vore den nödvändig företrädesvis för skolungdomen. Konung och ständer hade visat sig liberala motgymnastikkonsten och detta vore glädjande. Scktionen hemställde derföre till mötet om detta ej skulle vilja uttala den önskan att åt gymnastik måtte inom lektionstiderna inrymmas tillsammanlagt tre timmar i veckan. Till gymnastiken skulle äfven höra vapenöfningar med floretter och träsablar. Handgevärsexercis vore mindre nödig, da dels i längden tröttande, dels lätt inlärd, och öfningar i densamma kunde inskränkas till tre eller fyra veckor vid hvarrörelsen kunje hösttermins början, då enkla infanter de utföras. Intendenten Malm tillstyrkte ett dylikt uttalande från Mötet, rektor Alander likaså. Lektor Ljungberg trodde meningarne delade om lämpligheten af att mötet sålunda skulle uttrycka sin önskan. General Hazelius vore den första att yrka det mötet ej skulle uttrycka en önskan ifall meningarno vore det minsta delade, men ansåg det bedröfligt om man ej skulle vå att uttrycka en dylik ästundan. Lektor Aldander ville att man tillika skulle sramställa det vilkoret att de öfriga läsetimmarne måtte minskas. Lektor Blomstrand trodde det ej vara taga detta amendement, ty ifall man kunde utve sig blott två timmars inskränkning i de egentli lektionstimmarne vore det bättre att taga en timmas gymnastikofning från den lediga tiden, än att utsätta sig för att ej få någon alls af lektionstimmarne. Ordföranden föreslog att moditiera uttrycket al mötets önskan till följande framställning: Mötet får i hulvudsaklig öfverensstämmelse med sektionens algifna utlatande uttala sin lifliga önskan att åt gymnastiken måtte lemnas tillräckligt rum vid våra läroverk. Adj. Mag. Brulmn framställde, såsom referent för den historiska scktionen, ett förslag till en samling af för undervisningen i geograftien lämpliga kartor, hvilket förslag sektionen fatt i uppdrag att uppgöra. Sektionen önskade för öfrigt fästa uppmärksamheten på nödvändigheten att skaffa samlingar af historien upplysande sforemal från äldre och nyare tider. Man öfvergick derefter till ett i 53 frågan sramställt förslag om utgilvandet af en pedagogisk tidskrift. Då en dylik tidskrift redan förut finnes, hemställde ordf. huruvida ändamålet skulle vinnas antingen genom att ansluta sig till denna, eller genom att bilda en ny. En komitg nedsattes för asgörande al denna sak. Den frågan huruvida det ej vore ett af läroverkens behof att den klassiska och reala linien fullkom ligt skildes åt äfvensom huruvida dessa linier borde förläggas till särskilda läroverk, föranledde en vidlyftig diskussion. Lektor Blomstrand önskade att båda linierna måtte ställas sjelfständigt bredvid hvarandra, hänvisade till fordna tider då Apologistier och andra lägre het, verkade mycket godt. Tal. ansag att dor atillgaug räckl ve vore tillstora, borde man hafva olika läroverk för de olika linierna; men Om så ej vore fallet, borde man ega ett verkligt r i de högre klassern Prof. Andersson påpekade att allmänheten måtte vara belåten med den nuvarande organisationen af läroverken, emedan allmänheten sänder sina barn i allt större massor till desamma; dessutom borde lagstiftningen ej e lärarnes utan allmänhetens äsigter. Äfven krigsakademiens beslutade förändring utgjorde bevis på denna åsigt. Rektor Alander ansåg att detta ämne redan var uttömt och diskussionen derföre kunde afslutas. Man borde vänta med förändrings förslag tills verkningarne af sista stadgan visat sig. Tal. älskade föröfrigt den gemensamma medborgerligheten. General Hazelius ansäg syftet den framställda frågan reaktionärt och äsyftande att fråntaga skolorna hvad de ega. Tal. opponerade sig mot uttrycket är det ej ett af elementarläroverkens behof. Elomentarläroverket har ej behof, ty det är ett medel; det hade varit bättre att tala om mensklighetens behos. Tal. kunde ej förstå hvarföre man skulle behöfva särskild undervisning i gemensamma ämnen och trodde ej att studium af latinet skulle medföra nödvändigheten al att nå olika sätt ( för den reala och klassiska gealläroverk med latinläsning endast