Allmänna läraremötet i Göteborg. Den 19 Juni 1863. De allmänna förhandlingarne börjades något före kl. 10, såsom vanligt dermed att man redogjorde för de olika sektionernas förhandlingar. Mag. Schiick, referent för språkafdelningen, uppträdde först med en framställning af de resultater som vunnits under sektionens afhandlingar på morgonen. — Första frågan hade rört lämpligheten af att vid språkundervisningen använda Ollendorffska metoden. Meningarne hade härutinnan varit delade. Några förkastade helt och hållet nämnde metod, andra ansågo den användbar för a språk, men deremot icke för andra. Den nyare praktiska metoden för språkundervisningen ansi af alla såsom den lämpligaste. — Man kom under diskussionen in på en annan framställd fråga, den nemligen, om orsaken, dertill att realliniens lärjungar äro svagare i de moderna språken än den k a liniens. an förklarades dels genom det förhållandet, att för latinet finnes förträffl läroböcker af hvil läsning den senare liniens lärjungar äfven sedermera ha nytta. då de läsa moderna språk; dels genom hänvisande till det förhållande att blott de bättre hufvudena i allmänhet gå in på sistnämnde linie och dels slutligen genom den omständigheten att kunskap i det ena språket underlättar det andras inlärande. På uppmaning af ordföranden uppträdde derefter rektor Rabe, hvilken författat en afhandling angående latinundervisningens metodik — ett ämne som, i anscende till tidens knapphet, af ofvannämnde sektion ej hunnit utredas. Rektor Rabe gjorde en kort framställning af sina åsigter i detta ämne. Han ansåg att man egnade både för mycken och för liten tid åt latinska språket. Man hade isynnerhet förr gifvit sig stor möda för att fullkomligt inlära grammatiken, mean man å andra sidan för litet beledsagade den med äsning af auktorerna. Man har lärt grammatiken åsom sådan. Följden deraf har blifvit, att lärjungarne ej rätt kunna använda sina insigter i grammatiken, af hvilken man derföre blott borde inlära en ganska inskränkt kurs som dock så ofta som möjligt skulle ljas af praktiska öfningar. Man läser dessutom för stora kurser af författarne än som är nödvändigt. Ändamålet med latinets studium vore numera blott att insätta sig i dess författares anda och — ss r —