Göteborgsposten – 19 juni 1863, sida 2

motsvarande askastmng. Med ett rationelt ordbruk och en dermed alltid stigande industriel utveckling är slalveriet alldeles oförenligt. såväl al ekonomiska som andra skäl — och Mexicos eröfring eller stärkande, genom de landet förödande partiernas underryckande derstädes och genom en hand i hund med en återinträdd, stadgad ordnings nförande gående progressiv utveckling, skulle sålunda kunna bli en händelse, välsignelsebringande och hedrande för menskligheten, om man än icke får blunda för den farliga princip, som ligger till grund: erötringens. Har Napoleon verkligen sådana planer, som le här antydda, i bakhåll, då skall hans mycket och, hittills, rättvist tadlade politik i mexieanska frågan bli ett nytt gyldene blad i hans skiltesrika, nästan en saga liknande historia. Napoleon, som alltid visat sig tacksam mot sina trogna, afsänder i dessa dagar sin wdjutant, general Leboeuf, med franska marskalksstalven till den lycklige segraren Forey. Dessutom har genom ett kejserligt dekret örordnats om anläggandet af en Boulevard de PueblarAngående sjelfva händelsen med Pueblas intagande läses i -Courrier des Etats-Unis oljande: Platsen kapitulerade d. 17 maj, tillsölje af en afbrande stormning. Trängd tillbaka till sina sista lörskansningar, gaf sig general Ortega utan vilkor med hela den arme han kommenderade: 17,000 man, 900 officer och 23 g. General Forey, för hvilken sjelfva intagandet af staden endast utgjorde nalfva segern, har sålunda uppnått sitt mål. Detta var, att taga tillfånga hela garnisonen, och för att ej lemna den tillfälle att slippa undan, hade han upp2Jort den plan för sina rörelser, hvars längsamhet väckt så mycken oro och lemnat rum för mänga ogynsamma rykten. Pueblas eröfring öppnar för franska armeen vägen till Mexico, utan utsigt till att möta nagot särdeles motstånd. Den enda truppstyrka, som kan söka stänga vägen, är Comonforts 12,000 man; men det är troligt, att de skola föredraga att vika tillbaka ända till hufvudstaden r att dölja sig bakom de förskansningar, som för ingangarne till staden. General Forey har för öfrigt icke förlorat sin tid; redan d. 20 maj satte sig en division i marsch mot hufvudstaden. Den öf styrkan skulle )lja på nära håll, qvarlemnande i Puebla en tillklig besättning, för att hindra guerillas. Puebla ligger 76 mil från Mexico, d. s. v. 9 a 10 dagars marsch tillfölje af den besvärliga terrängen. I hänsyn till polska frågan tyckes ännu ingenting afgörande, hvad dess diplomatiska sida angår, hafva inträffat. Emellertid tyckes österrikiska regeringen med någon otålighet atvakta svar från Paris och London, ty den med regeringsförsänkningar hugnade wienertidningen Presse för d. 15:de dennes försäkrar, att österrikiska regeringen endast väntar på telegrasisk underrättelse om att vestmakterna antagit hennes sista amendementer, ty så fort som den inträffat, skola de trenne makternas depescher atgå till Petersburg och älven denna gång öfverlemnas samtidigt, på det åtgärden må erhålla karakteren at ett kollektivt steg. — Men om vestmakterna ej vilja vika ifrån sin föresats att Polen må erhalla en särskild nationalrepresentation, hvad sedan? Denna diplomati synes oss riktigt vara en helvetesmaskin, med hvilken den iskalla österrikiska politiken alltid bevakande sin egen inbillade fördel, vill spränga Polens frihetssak i luften. I Posen har nyligen utkommit en politisk broschyr, som bär titeln: ÅMarkis Wielopolski och den ryska regeringens reformer i Polen. Målet för nämnde statsmans politik skall, enligt denna skrift, vara Polens återupprättande till dess förra omfång med tillhjelp al Ryssland, och sedan denna plan uttörts, skola bada rikena förenas med hvarandra antingen genom en personalunion eller evig allians, i det en prins af ryska dynastien insättes till konung i Polen. Denna innerliga törbindelse, heter det, är ettlifsvilkor för båda nationerna såväl som för slaverna i allmänhet, ty den skyddar dem mot faran att inom kortare eller längre tid uppslukas af Tyskland, som är slavernas enda artfiende. Det brott, Ryssland begått emot Polen och som det måste försona, består icke deri, att det eröfrat Polen, utan endast deri, att det samtyckt till delningen; ty detta var ett förräderi emot slafverna. Då Polen blifvit återupprättadt med tillhjelp ar Ryssland och på det närmaste anknutits till denna makt, bjuder slavismens intresse, alt Ryssland allierar sig med Frankrike, som både är den mäktigaste staten och i sitt tänkesätt står slaverna närmast. Paris och Moskwa bli då de poler, kring hvilka hela det curopeiska sastlandets öde vänder sig, och för Tyskland kommer nu vedergällningens dag för all den orätt och alla de kränkningar, det tilltogat slaverna. Men detta nödvändiga mål för den ryskt-polska eller slaviska politiken kan hvarken uppnås hastigt eller lätt, och det möter isynnerhet trenne hinder. Den ryska dynastien Romanoff är af tyskt ursprung och anser sig ännu till en del tör tysk; det tyska elementet utöfvar dertöre ett ötvervägande inflytande på Rysslands inre och yttre politik, och såsom det tredje hindret framhålles slutligen det despotiska system, som råder i Ryssland. Dessa hinder måste först undanrodjas och det kan endast ske så småningom samt genom reformer. Till en lyck