mm .A is afhandling vunnits, neml. frågan om predikotorhörens hållande i skolorna. Man ansäg neml. att dessa skulle mera skada än gagna. Den allmänna sigten var att bortlägga densamma. I Stockholm och Westeras hade detta redan skett. Magister Hedlund som nu begärde ordet ville åter framträda med en kättersk agigt. Den gällde Luthers lilla katekes. Han kunde ej gilla den afgudadyrkan som bedrers med denna lärobok, hvilken är pedagogiskt olämplig, osystematisk och svärsatslig. En ny, enklare lärobok vore önsklig och tal. ansag utt elt möte, sadant som detta, borde uttrycka en dylik önskan. Hvad beträffar utanläsningen al katekesen hade tal hört att Sverige och Fimland vore de enda land som ännu begagnade densamma, ehuru med Luthers katekes bedrelves mera afguderi i Tyskland än i Sverige. För undervisningen i kristendomen föreslog talaren söndags förmiddagen. — Onskade en ny lärobok för den första religionsundervisningen och för de högre klasserna en betydligt förenklad dogmatik. Lektor Rosenius protesterade mot den förra talarens åsigt. Lektor Blomstrand ansåg ej läroböcker göra något väsendlig här vidlag. Viile framhalla att Sverge och Finland, hvilka skulle vara de enda länder, som bibeholle katekesens utanläsning, äfven vore de, som kanhända vore mest kristligt sinnade. Ville ej att man skulle sättas i tillfälle att med klumpig hand bortplocka från trosläran dess sanningar — något som menniskoanden vore mycket benägen för och hvilket kunde befaras ifall skollärarne tinge lof att sjellva tyda desamma. Katekesutanläsningen vore härför ett korektiv. Generalmajor Haz åsigter. Lektor Wallander trodde ej att man här i Sverige och i Finland vore religiös, derföre att man läste katekesen utantill; om så vore fallet skulle på apostlarnes tid intet kristlig: lil existerat, emedan då ej någon katekes fanns. (starka bisallsrop). Lektor Blomstrand förklarade det hans mening varit att framställa katekesens utanläsning såsom vej skadlig. Lade eljest vigten vid den kristliga undervisningen i hemmet. Lektor Wallander framhöll att äfven skollärarne ha föräldrapligt mot sina lärjungar och således äfven torde böra meddela dem religionsundervisning. Instämde med lektor Blomstrand att söndagen borde bibehållas som hyilodag. Magister Hedlund hade ej payrkat att religionsundervisningen på söndagarne skulle upptaga längre tid än eljest gudstjensten. Diskussionen angående religions-undervisningen afslutades härmed, hvarefter magister Schlick, reserenten för språksektionen, framställde följande sammandrag af hvad i sektionen förekommit: Programmets 57:de fråga, hvilken lyder sålunda: Borde man ej vid undervisning i de särskilta språken mera än som hittills skett eftersträfva en ge mensum terminologi och gemensamma detinitioner af de allmänna grammatiska begreppen? — besvarades al scktioneu med ja. Man borde vid läroverken lemna en kort undervisning i samma anförande (comparatio) språklära. Latinska terminologien borde bibehållas, men derjemte älven vigt läggas vid den svenska. Genom den homogeneitet, som på detta fält kunde astadkommas skulle man äfven bidraga till att undanrödja lärjungarnes öfveransträngning. Ofverläggningen al denna fraga skulle vid sektionens nästa sammanträde förekomma. Rektor Alander, referent för historiska och geograsiska sektionons arbeten, jorde nedanstäende framställning af desamma: Olverläggningsämnet hade varit 6l:sta frågan al programmet: huruvida historien och geograsien hade blifvit meddelst nu föreskrifna läsordning tillräckligt tillgodosedda inom elemen:läroverkets mellersta klasser. Denna fråga besvarades jakande. us instämde i mag. Hedlunds Den matematiska, fysiska och politiska geografiens studium kunde ledas af samma lärare, hvaremot växtoch djurgeograsien borde sammanställas med naturvetenskaperna. — Angående den uttalade önskan att ett fullständigt läroverk på reallinien måtte kunna genomgas på kortare tid än nio år gjorde sig den åsigt gällande, att sådant blott kunde åstadkommas derigenom att man gjorde femte klassen till ettårig. En sådan förkortning i lärotiden vore så mycket mera önsklig, som realskolans lärjungar i allmänhet ej ha mycken tid att spara. För att tillföra dessa skolor flera lärjungar vore det önskligt om examen från desamma blefve gällande som inträdesexamen till krigsskolorna. Hvad beträffar läroböckerne hade man intet väsentligt att anmärka mot de nu begagnade Palmblads och Dahms. Dock föreslogs att någon vidlyftigare lärobok i de så kallade kulturländernas geograsi matte börja användas i femte reala klassen. Dertill vore tysken Grubes lärobok lämplig. — För de lägre klasserna isynnerhet vore väggkartor i alla skolor högst onskli isynnerhet som hemlexor derigenom kunde bespa barnen. En annan omständighet gjorde dem dessutom mycket vigtiga, den neml. att mänga af lärjungarne al fattigdom voro hindrade att bekosta sig egna kartor. — At en särskilt komite hade uppdragits att göra urval af en serie kartor. Mag. Hedlund framhöll nyttan af materiel för uskadningsundervisning i geograti, så väl den politiska som den fysiska och matematiska. Ittrade att för hundrade år sedan varit, atminstone med afseende på den sistnämnda vetensk pen bättre beställt än nu är fallet. -— Man fäster sig nu för mycket vid namn och andra ofruktbara detaljer, deremot försummas den kulturhistoriska sidan af geografien. Sedan rektor Alamder alslutat sitt reterat, framställde ordföranden ull allmänt örverläggningsämne 19 frågan al programmet angaende orsaken ull de klagomal som yttras otver att elementarläroverkens lärjungar öfveramträngus. inkt Strömberg begärde först ordet. Talaren trodde för sin del att den öfverklagade öfveransträngningen plott funnes till i tidningespalterna, hos öfverdritver silantropiska läkare och klemiga föräldrar. 1 skolornas skemata funnes botemedel, såsom gymnastik, musik, sang och exercis. Han vet dessutom att jungarne interfolic rbeten med nöjen på lekplatserna, bollbanorna och äfven, hvilket vore mindre önskligt promenaderna. Han medgaf dock att i de lägre klasserna göra understundom lärare och informatorer lifvet surt för ungarne genom för stora lexor. Ögonsjukdomarne härledde sig ej från för högt stegrad läsning. Samma fenomen visade sig i kaserner och andra dylika ställen. Hvad anemier beträffade borde läkare undersöka lärj rne innan de intagas. Frågan sammanhängde för öfrigt med mångläserict. Man borde så för den klassiska som reala linien välja ett hufvudämne, hvilket grundligt sin: