Göteborgsposten – 18 juni 1863, sida 1

— — — —— ————— fälhafvare bestods honom lyxen af tvenne rum — brann en stor brasa af kuboar och framför densamma läg en indian och sof, insvept i en brokig filt. Mannens ansigte var doldt i hans arm, men hans liknöjda ställning och tunga andedrägt antydde trötthet, och hans med fransar försedda benkläder voro våta och röko äfven litet, liksom hade den frusna snön på desamma först nyligen börjat torka. En tallrik, på hvilken funnos några renätna ben samt brödkanter, stod bredvid honom jemte en bägare, från hvilken uppsteg, den aromatiska lukten af whisky och vatten. Ett par snöskor hade blifvit kastade i ett hörn af rummet. Jag hade blott tid att kasta en blick på alla dessa föremål innan Haworth inträdde gnolande på en melodi liksom hade ban varit vid särdeles godt lynne. Han åtföljdes af sin betjent med ett nytt förråd af ved. — Det är bra Martin. Jag behöfver dig nu icke förrän klockan nio. Mr Mills superar hos mig så att du får laga vår supe för två. Jag bryggar punschen sjelf. Martin gjorde sin militäriska helsning och försvann. Omedelbarligen derefter askastade kaptenen sitt gladtiga sätt likt en mask. — Ned Mills, yttrade han med ovanligt allvar, jag tror att ni är mig en trogen vän, och jag behöfver denna qväll en hjelp om nå