förvänande omständighet kan endast förklaras genom de kloka och praktiska kreditbruk, som der äro rådande, ity att endast en ganska ringa del af liqviderna, nemligen de mindre, verkställas med mynt, och resten blott genom invisningar och transferter från den enes conto till den andres. Såsom eti exempel på omfattningen häraf må jag nämna, att endasti det 1. k. Clearing-House i London, der dylika afräkningar efter börstimman verkställas, uppgår beloppet af sålunda utförda liqvider, utan att ett öre mynt behöft användas, till den enorma summan af omkring 100 millioner rdr om dagen. Det är således ingenting som så längtansfullt bör eftersträfvas, att utan gräns och utan behof öka bankens silfverförråd, ty detta förhållande maste, såsom jag nu sökt visa, i främsta rummet reglera sig sjelf på grund afntturligt verkande orsaker. Men man begagnar emellertid detta mystiska ord, bankens sufver. såsom en larmsignal; och af don orsak, att silfverförrådet icke tillväxer, utan i stället kapitalerna taga andra nyttigare former, såsom hus, skepp, maskiner, jernvägar och oändligt mycket annat, så förespår man riksbankrutt och allmän ruin. Ja, man har ocksa mången gång förutsagt verldens undergång, till och med på dagen, men för min del fruktar jag hvarken för det ena eller det andra. Ännu en gång ber jag ridderskapet och adeln om ursäkt för min vidlyftighet, och jag vill nu i korthet sammanfatta innehållet af mitt långa anförande till följande slutsatser: att säsom system för handelslagstiftningen, frihetens grundsats, som gynnar förbindelsen mellan olika länder, är riktig och nyttig; att skyddstullar, hvilka utgöra en beskattning, pålagd alla, till förmån för vissa, ej böra anses eftersträfvansvärda, utan endast må för närvarande bibehållas, i den mån sådant kan finnas billigt, med afseende på fordna och ännu befintliga förhållanden; att således inga nya skyddstullar böra upptagas; att ej heller erfarenheten visat behofvet af en sådan åtgärd, utan motsatsen; att med afseende å statens finanser, något behof af ökade tullafgifter icke företinnes; att i fråga om den enskilda hushållningen, något förmynderskap från statens sida hvarken han eller bör utöfvas; att bankens silfverförrad icke är någon sann värdemätare på kapitaltillväxten i landet, utan måsto rätta sig efter rörelsens behof; att någon fullständigare reform af tulltaxan, på grund af särskilda anledningar, vid detta tillfälle ej gerna kan genomföras; men allra minst något ombyle af system, eller en ätergång ifrån sednast följda liberalare grundsatser i handelslagstiftningen, bör ega rum. Med stöd af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag att ridderskapet och adeln behagade bifalla utskottets förslag i den föredragna punkten; dock med den förändring att äfven för artikeln ost tullfri het fortfarande må bibehållas.