Göteborgsposten – 16 juni 1863, sida 1

Månne icke denna förveckling, liksom engelska regeringens uppträdande i den slesvig-holsteinska frågan visar att den börjat gå i barndomen: Lyckligtvis har den engelska solkopinionen i begge fallen ådagalagt en sundare uppfattning än lorderna Russell och Palmerston och sökt att föra de begge halsstariga gubbarna på bättre tankar. I Preussen drifver firman Wilhelm I Å C:o sitt spel utan aktning för lag och rätt, förnuft och solkopinion. Begagnande sig af kammarens upplösning har den, i uppenbar strid mot konstitutionen, fabricerat en lag, som de facto upphäfver pressens frihet i hela landet. Kungen och ministrarna tåla liksom salig Dumbom kritiker endast då de röra någon ann — se der skälet hvarför pressens frihet inskränkts genom auktoriteternas berättigande att indraga hvarje tidning, som efter tvenne erhållna varningar ännu understår sig att kritisera höga vederbörande. Nästa gång uppträder väl regeringen mot konversationens frihet och förordnar, om icke att tungan skall afskäras efter tvenne tystnadspåbud, så åtminstone att den, som under sådana förhållanden framhärdar i att göra ett regeringen misshagligt bruk af denna lilla förargelseväckande lem, skall förses med en kafle i munnen tills han kommer till en bättre insigt af sina undersåtliga pligter. Så är det då faktiskt att den danska prins Wilhelm åter slagit om och omsider samtyckt att bli kung Georg i Grekland. Om det försigtiga ackordet rörande en af skyddsmakterna garanterad, af alla eventualiteter oberoende lifstidspension icke vittnar om en synnerligen kunglig eller ens furstlig uppfattning hos honom och hans ömme fader, så bevisar den dock en omtänksamhet, en öfvertygelse om det vanskliga i den nya högheten, ett uppskattande af penningens vigt, som kunna vara af nytta för den unge regenten. Emellertid är det säkert att hans antagande fått en viss färg af en finansiel spekulation, och man har skäl att förmoda det hans grekiska majestät, ifall förr eller senare en revolution utbryter, skall trösta sig öfver kronans förlust, såvida han slipper lika helskinnad som kung Otto ifrån affären och får föra ett angenämt lif i Köpenhamn på sin vackra ränta såsom f. d. kung. Haus helighet påfven har varit ute och rest i sitt lilla kringskurna rike för att uppfriska sig sjelf genom landtluften och sina undersåters sympatier genom sin personliga närvaro. Detta har också lyckats i icke ringa grad heter det; i synnerhet lär den hederlige gubben ha gjort ordentlig furore i klostren genom sitt fryntliga och småroliga sätt att vara. På ett ställe t. ex. hade abbedissan öfverlemnat honom en kappa förfärdigad at klostersystrarnes flitiga fingrar. Hans helighets tog den genast på sig och frågade de fromma nunnorna om de ej tyckte att den klädde honom väl, samt draperade derefter abbedissan i sin egen kappa såsom gengäld. Naturligtvis lofvade denna i sin förtjusning, att klostret skulle bevara det sålunda förärade plagget som en dyrbar relik. Få se hvad nunnorna kunna göra för att bevara åt sin käre Pius det lilla stycke kyrkostat, som han har qvar. P. P.