Göteborgsposten – 15 juni 1863, sida 6

IIvilket rop! Mary Stone ryckte sig ifrån sin moder, hvilken sökte fasthälla henne, kastade sig på knå för Svarta Davids fot och började tigga om våra lif med en osammanhängande men energisk röst, med passionerade snyftningar och en ström af ord som det gjorde ondt att lyssna till. Denna vanligtvis så stilla och nedslagna flicka var nu helt och hållet uppväckt genom fasan af det grymma dåd som nu var nära att begå. Hon grät och hängde sig vid Svarta Davids arm, bönfallande om nåd, blandande sina böner med afbrutna bibelspråk och oförsigtiga förebråelser för bandets laglösa lif och sysselsättningar. Men churu förvånad, var dock ej