Göteborgsposten – 15 juni 1863, sida 2

Det är beklagligt, att allt flera uppgifter dyka upp om polska sriskarornas och nationalregeringens våldsamma, med blod betecknade framtart inom konungariket. Besanna de sig, skola de ådraga de ledande polackarne en allmän ovilja, ehuru på samma gång äfven visa, att ordning, ej såsom nu å la Russie, är nödvändig för det arma landet. Men då dessa berättelser mestadels förskrifva sig från mer eller mindre officiösa österrikiska organer, och det naturligen nu (se ofvan) ligger i Österrikes intresse, att något moderera styrkan af sympatierna för Polen, så kan det ju vara möjligt att man vill söka visa faror för planen, att gifva Polen fullkomlig sjelfständighet, hvilken det ej skulle vara värdigt. Uti Preussen är det fortfarande lugnt och fredligt. En korrespondent säger derom bl. a. följande, hvilket äfven till fullo öfverensstämmer med de enskilda underrättelser från Berlin som kommit oss tillhanda: Man kan ej se på vårt goda Berlin, att en gudomlig styrelse böjt det under hr v. Bismarcks nycker, och anblicken af dess innevånare förråder icke på något sätt, att något af det dyrbaraste, hvarefter folken sträfva, tryckfrihet, nyligen fråntagits oss preussare. Berlinarne witza om en katastrof, som med ens gjort slut på ett temligen ogeneradt bruk af pennan och boktryckaresvärtan, ungefär liksom de skulle skämta öfver en störtskur, som förhindrade en tur på Korso. De finna sig uti en våldsbragd, som skulle färgat andra hufvudstäders gator mod blod, med vida bättre lynne, än de skulle finna sig i en hagelskur, som omintetgjorde en lusttur. Gentemot ett sådant sinneslugn kan man knappast