Göteborgsposten – 13 juni 1863, sida 2

förliden mänad i köket bos enkan Johanna Christina Wennerbäck, boende i huset n:o 21 vid Allägatan, belönade dock denna gästfrihet genom att vid aflägsnandet på morgonen den 1:ste dennes medtaga en mindre bordduk samt en pantsedel å 2 st. klädningar, belånta för sex rdr, hvilken Christina Wennerbäck hade förvarad i en pung, som under natten, för all äkerhets skull, lades under hennes hufvudgärd. För detta otacksamma tillgrepp, häktades Anna Christina den 11:te dennes och var i går inställd polisen, der hon erkände sin förbrytelse. Hon uppgaf sig vara född i Almnäs, Stenkyrke socken på Tjörn den 5:te April 1844, der föräldrarne ännu lefva, men Anna Christina, som hitkommit för några år sedan, tillhörde nu Domkyrko församlingen. De stulna sakerna hade hon pantsatt, pantsedeln hos en handlande här i staden och bordduken hos en madam i Redbergslid. Målet hänsköts till Rådhusrätten och Anna Christina återfördes till cellen. — För andra resan stöld straffade qvinnspersonen Christina Elisabeth Jansson företog sig i tisdags vid middagstiden att på Grosshandlare Sinclairs vind, dit hon obemärkt uppsmugit sig, lägga beslag på en saltlånga samt en gammal förklädstrasa. Vid utgåendet möter hon likväl Sinclairs piga, som, tyckande att fiskbärerskan sjelf såg ut som en ful fisk, tillkallade en konstapel, hvilken arresterade och afförde henne till cellen, der hon i går inför poliskammaren erkände tillgrepet af längan och förklådsskynket, hvilka mälsegaren ej ens ville återtaga. ken öfverlemnades åt rådhusrätten och Christina E sabeth Jansson åt fångknekten för att återföras till cellen. Eldsvådan i Masthuggsbergen natten till d. 6 d:s företogs i går till fortsatt ransakning, vid hvilken för misstanka om mordbrand häktade maskinisten Bengtsson, hans hustru samt 3 nya vittnenvoro närvarande; af dem berättade: Kapten Edgren att han, som noga känner Bengtsson, om aftonen d. 5:te, då han kom från spektaklet, kl. ett qvart till 11 mött denne i allcen bärande en korg på armen samt på några stegs afstånd följd af en qvinna, troligen Bengtssons hustru, hvilken kapt. Edgren dock ej kände. Skoarbetaren BE. J. Jonsson, boende i huset N:o 9 i Majornas 4:de rote, känner ej Bengtsson, men hade vid 1-tiden eldsvådenatten återvändt från staden i sällskap med en målaregesäll Andersson, hvilken följde honom hem. I Stigbergsliden passerade de en der stående person, då Andersson, sedan de kommit några steg förbi, yttrat: se der står Bengtsson, han som tändt på ett par gånger. Vittnet hade då ndt sig om för att se på karlen och dervid tyckt sig märka att denne hade en skåra på kinden, hvilken omständighet trästar in på Ber son, som verkligen har en horizontal knifskåra på högra kinden. Tillfrågad om han i Bengtsson igenkände den obekante i Stigbergsliden, svarade han att han ej kunde detta då det varit temligen mörkt samt han dessutom tyckte mannen i Stigbergsliden varit gröfre, klädd i bonjour och dessutom utan skägg. Jonsson kände ej Anderssons bostad, men uppgaf att denne för närvarande vistades på Floda, dit Jonsson i morgon ämnar resa. Det beslöts derföre att Jongson skulle åtföljas dit af poliskonstapel, försedå med vederbörlig kallelse till Andersson att såsom vittne i målet inställa sig till den dag saken åter förekommer. Hustru Charlotta Jansson i N:o 49 af 5:te roten, i grannskapet af det nedbrunna huset, såg straxt efter kl. 1 en mörkklädd karl stående utanför husknuten. Karlen lutade sig framåt, liksom spejande nedåt gatan samt aflägsnade sig derefter i riktning mot Bengtssons hus. Omkring en halftimma derefter hörde hon någon med skarpa steg komma uppför gatan, då hon steg upp och tittade ut genom fönstret, men g blott en skymt af en mörkklädd mansperson; så il denne, som den som stått utanför husknuten tyckte vittnet vara af Bengtssons gestalt, men kunde ej säga detta som säkert, emedan det var skumt och dessutom träd stodo framför fönstren. Då hon en stund derpå för tredje gången stigit upp för att se om ett af sina barn, hade hon bemärkt eldskenet från Bengtssons hus, då den tanken, hvilken hon äfven yttrat för sin man, genats slagit henne att Bengtsson måste tändt på. Bengtsson anhöll att han och hans hustru måtte tillåtas afgå ed på att de kl. 12 befunnit sig vid Kallebäck samt att han sedan, hellre än att som första gån gen sitta i tre månader inspärrad, genast måtte dömmas till döden, för att ändtligen få tillfredsställd blodtörsten hos de talrika fiender, af hvilka han ansåg sig omgifven. Målet uppsköts till den 19:de dennes. Vid utförandet ur sessionsrammet uppmanade Bengtsson hustrun att söka få reda på den person, som sett dem vid Kallebäek.