Göteborgsposten – 12 juni 1863, sida 2

hemmaväfda rockar; men en eller två af dem hade utseendet af män med uppfostran, ehuru deras listiga ansigten buro spår af däliga passioner och daliga vanor. En gammal man — han måste ha varit öfver sextio år — var klädd i en landtbrukarnes från Vestero anspråklösa kläder, och hans väderbitna men milda anlete utgjorde en underlig motsats till de vilda och agemena ansigtena omkring honom. Mannen med den högljudda skrofliga rösten, som bar de efter stadsmode skurna kläderna at bristfälligt kläde, tilltalade honom uuder namn af mr Stone, och frågade om bhans hustru ämnade gifva sällskapet någon aftonmåltid eller icke. — Frun kommer in nu, ni gör bäst i att fråga herne sjelf, svarade den gamle mannen filososiskt tändande sin pipa. I detsamma skyn lade mrs Stone, en lång benig qvinna med ett karlaktigt utseende fram för att svara för sig sjelf, hvilket hon gjorde genom att svara den nungrige frägaren att han var en glupsk, feg, besvärlig, bullrande yankee och att han gjorde bättre i att hjelpa till att dölja hästarne och lasta ur båtarne än att ropa på föda liksom om han vore i något fint stadshotell. Medan mrs Stone på detta sätt upplexade len svartklädde, hvilken tycktes inneha en myeket låg ställning bland sina kamrater, skyndade hon ursinnigt fram och åter, och inom kort stod