Göteborgsposten – 11 juni 1863, sida 2

han vid en mängd vigt , alsändes på angelägnare resor. som fordrade raskhet och fyndighet, b jde all korrespondens och tycktes i allmänhet vara den mest anlitade person i expeditionen. Han åtföljde öfverste Lapinski på dennes resa till Stockholm. der han under sitt korta vistande vä allmänt intresse. Likaledes åtföljde han Lapinski i Köpenhamn under de senare veckorna, då denne för det mesta der uppehöll sig, och äfven der erhöll han många vänner bland sina jemnåriga, på samma gång han gjorde bekantskap med flera bland de utmärktare af hufvudstadens literära notabiliteter. En eftermiddag inträffade det, att på hotel Svea i staden föreföll ett uppträde emellan Poles å ena här sidan samt en annan polack grefve Tyskiewicz å ana dra sidan, dervid denne sednare understöddes af n andra af sina landsmän. Lapinski, underrättad om förhållandet, befallte Poles att genast begifva sig ombord å ångfartyget Ward Jackson och stanna qvar der till dess Lapinski lemnade vidare ordres. Poles lydde, men uppbragt öfver den skymf som blifvit honom tillsogad. och anseende sig hafva varit den sörorättade, tillkännagaf han för Lapinski, att om han icke inom en uppgifven timma erhöll tillåtelse att lemna fartyget, så ämnade han utan dylikt tillstånd begifva sig derifrän. Då svar uteblef från Lapinski, så gick Poles tidigt på morgonen från Ward Jackson och begaf sig ombord på den första ångbåt, som afgick till Köpenhamn. Så snart Lapinski erfor att Poles rest till Köpenhamn afsände han genast dit till hr Demontowiez ett telegram, af innehåll att Poles skulle arresteras emedan han begått stöld. Detta telegram undertecknade han icke med namnet Lapinski, utan med Tefit Bey, den benämning som Lapinski haft den tid då han var i turkisk tjenst. Då Poles afreste till Köpenhamn var det hans afsigt att lemna sin befattning hos Lapinski, med hvilken han var missbelåten, dels för hyad som senast passerat, dels och till följe af några föregående konflikter. Äsven under vistandet i Stockholm hade Poles velat skiljas från Lapinski och endast till följe af ett bref, i hvilket Lapinski försäkrade, att han ej skullo förgäta de tjenster, som Poles visat expeditionen, gaf denne senare efter och stadnade qvar. Han ville nu äfven tala med Demontowicz, tör hvilken han har synnerlig tillgifvenhet, om hvad som nu förefallit. — Han begaf sig alltså först i sitt logis, i hotel Phoenix, packade in sina saker och förseglade sina ivata papper, hvilka han lemnado åt en bekant. ster begaf han sig ut för att söka upp Demontowicz. Ankommen till Kongens Nytorv, såg han Demontowicz jemte d:r Sturzenbecker komma åkande i en droska, och glad öfver att så fort träffa dessa bäda, sprang han genast droskan i möte och hejdade densamma. De följdes nu alla åt till ett konditori, men vid ankomsten dit aflägsnade sig Sturzenbecker, medan Poles och Demontowicz gingo in. Poles berättade nu hvad som låg honom på hjertat, dervid han förmärkte att Demontowicz häftigt darrade, utan att Poles kunde rätt fatta anledningen. Efter en stund kom Sturzenbecker och hade med sig tvenne obekanta personer hvilka gingo förbi Poles. Men då Sturrenbecker gick till Poles och tog honom i handen, vVoke, detta varit ett öfverenskommet tecken, ty ue ada okända personerna vände uu vin och anmodade Poles följa sig till Passbyran, samt taga plats i en droska. Uppkommen deri frågade han om der var någon oriktighet i hans pass, men fick då det svar, att han var arresterad, emedan han var anklagad för stöld. Alldeles uppskakad af denna underrättelse protesterade han häftigt häremot, men polisofficianterna bådo honom vänligt att förhålla sig lugn. Demontowicz och Bturzenbecker följde med på poliskontoret, der de ingåsvo förklaring till protokollet om Poles arrestering. Då om aftonen ingen vidare beskyllning ingick mot Poles, blef han al danska polisen aterford till Malmö och här aflemnad. Då Poles ankommit hit, lät Lapinski föra honom i lastrummet af ångfartyget Ward Jackson natten över och följande dag blef han i största hemlighet bevakad i ett litet rum på hotel Svea. Den derpå följande natten lärer det, efter uppgift, varit meningen att föra honom bort, emedan midt i natten flera personer trängde in i rummet och angrepo honom, dervid han satte sig till motvärn, och genom ett kraftigt försvar, icke utan fara för lifvet, undgick han sina angripare. Det buller som häraf uppstod satte hela hotelet i rörelse och om morgonen, så fort auktoriteterna erhöllo underrättelse om hvad som passerat, fick Lapinski genast befallning att lössläppa Poles, hvilket ock skedde. Man trodde nu att Poles skulle rymma, men detta gjorde han så mycket mindre, som det från detta ögonblick blef hans föresats att tvärtom söka all den npprättelse som var möjlig att få. Emellertid hade flera af Köpenhamns tidningar berättat förhållandena i ett för Poles särdeler ofördelaktigt sätt, och verlden dömde honom genast på det hårdaste. Ilan stod nu nästan alldeles ensam och öfvergifven och al alla ansedd som en grof missdådare. Lapinski nekade honom dagligt underhåll, fråntog honom en del af hans kläder, hans papper och dylikt och nekade honom derjomte allt tillfälle att få en ordentlig undersökning om hans förmenta brottsl ghet. IIan sjuknade nu till följe af kroppslig misshandling och själslidande. Det första han emellertid vidtog var att offentligen protestera emot gjorda beskyllningar och uppmana enhvar som hade något emot honom att anföra att uppträda med anklagelse. Samma dag som han inlemnat sin i Snällposten införda protest, insunno sig hos Snällpostens red. tre polackar, hvilka, då de fatt kännedom om, att en uppsats af Poles skulle blifva publicerad, anhöllo, att red. antingen ville alls icke intaga densamma, eller ock dröja med dess publicerande till dess Lapinski kom tillbaka. De voro temligen enali sin begäran, men erhollo ett bestämdt afvir, med det tillägg, att tidningens nästa nummer stod öppet för dem för hvad de emot Poles försvarsskrift hade att genmäla, hvarjemte red., samma afton som tidningen utkom, öfversände en skrifvelse till Lapinski. deri denne senare underrättades att Poles fått en försvarsskrift intagen, och inneslötos i brefvet såväl ett exemplar af tidningen, som ock en afskrift af den af Poles på tysk äket författade uppsats. Ehuru man haft allt skäl till den förmodan, att antingen Lapinski, som anklagat Poles, eller någon annan af hans motståndare bland expeditionen, skulle på ett eller annat sätt yttrat sig på hans utmanande uppsats, antingen ursäktande eller ankl gande så afhördes icke något sv: Lapinski, som förut ofta besökte Snällpostens utgifvare, återkom aldrig från den dagen, ehuru ett personligt samtal alltid hade kunnat gifva anledning till någon förklaring i saken. Poles begärde sedan att få samtala med Lapinsk för att få honom att gifva npprättelse. Samtal c rum flera gånger, men upprättelsen uteblef. Sista gången då Poles samtalade med Lapinski blef den förre af en af polackarne öfverfallen och misshandlad, så att han sedan dess ej lemnat sitt rum och är under läkarevård, ehuru utan all fara. sande sv 1