Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 2

Från Utlandet. Händelserna i Preussen stå ännu främst på dagordningen i den utländska pressen. Följden al den protest, som de sex i går omnämmnda berlinertidningarne utfärdat med anledning at den nya pressförordningen, har redan varit en första varning åt dem alla samtliga, hvilken sannolikt äfven skall bli stettinertidningarne till del, hvilka biträdt protesten. Denna lyder i sin helhet sålunda: Vi kunna icke erkänna, att den af statsministeriet till kongl. antagande framlagda förordningen af d. I juni d. å., hvarken till sitt innehåll eller den form, hvari den kommit till stånd, kan bringas i öfverensstämmelse med grundlagens föreskrifter. Grundlagen tillstödjer utfärdandet af förordningar med laga kraft endast för den händelse, t upprätthållandet af den allmänna säkerheten eller afv det al ett ovanligt tvångsfall trängande så ford Den tillstödjer det endast under kamrarnes srånv. och på den samlade statsministerens ansvar. Kamarne hade upplösts några dagar förut, utan att något dylikt förslag blifvit dem förelagdt; en lag angående ministrarnes ansvarighet existerar icke. 1 hvarje fall, då regeringen begagnar sig af en så djupt ingripande myndighet som den, hvilken tillges den i grundlagen art. 63, bjuder skyldigt afseende på landet, på den författningsenliga rätten och på den aktning som tillkommer de till medverkan vid lagstiftningen kallade statskorporationer, att de omständigheter, som dertill föranleda, bli klart lagda i dagen med den strängaste motivering och i närmaste anslutning till lagens ord. Man skulle derföre ha väntat, att regeringen i inledningen till lagen ej allenast gifvit löftet, att framlägga förordningen för landtdagen vid dess nästa sammanträde, utan äfven uttryckligen förklarat, att den framkallats genom nödvändigheten af att upprätthålla den allmänna säkerheten eller afvärja ett tvångsförhållande. Härtill skulle hafva slutit sig den genomgående förklaringen af de verkligen bestående förhållanden, i hvilka regeringen fann denna nödvändighet grundad. Allt detta sakna vi såväl i sjelfva förordningen som i ministerens såsom motivering använda berättelse. Den sistnämnda talar blott om den lidelsefulla och onaturliga upphetsning, som gripit sinnena tillfölje af partiagitationerna under de sista åren. Men en sådan upphetsning, äfven om den funnes, hotar hvarken den allmänna säkerheten eller konstituerar ett tvängsfall, sålänge den icke öfvergår till handlinVid ingen tid och på intet ställe har man vägat lydnad åt myndighetens anordningar. Den skamiga excessen i Mihlhausen, den enda som under en d af år tilldragit sig i vår stat, var visst icke framkallad af den press, mot hvilken förordningen af d. 1 juni är riktad. Innehållet af oktrojerade förordninggar får ej strida tvärt emot grundlagen. Grundlagen gifver garanti för pressfriheten, och då den endast medgifver inskränkningar i densamma på lagstiftniagens äg, så följer deraf, att inskränkningar af detta slag icke få oktrojeringens väg. Grundlagen förklarar egendomen okränkbar och tillåter blott dess borttagande eller inskränkning mot en förutgaende ersättning, enligt lagens bestämmelser. Förorduingen hotar tidningarnes förläggare med utt beröfva dem deras egendom utan ersättning.