Två nätter i Paris Katakomber. (Efter All the year round.) Jag kunde ej förbli overksam, jag måste göra något; men hvad kunde jag väl företaga mig? Min första fråga var, skulle jag qvarblifva der jag låg? För det första skulle en dylik overksamhet döda mig; för det andra var det ej nödvändigt, emedan hvarje tum af den underjordiska verlden skulle bli undersökt, så fort man blott blifvit orolig öfver mitt försvinnande. Det gjorde således detsamma hvart jag vandrade. Jag var lika säker hvar som helst. Jag reste mig upp, sträckte ut handen och vidrörde den af dödskallar bestående väggen. Åter sjönk jag till jorden. Jag behöfde dock blott några få minuter för att öfvervinna min feghet. Blott genom att allvarsamt resonnera med mig sjelf fick jag styrka nog att med ett fullkomligt lugn vidröra dödskallarne omkring mig; jag kunde tillochmed med en viss känsla ÅmY Farte fr N.Aa 197