VV 120 Frägor, till öfverläggning vid Svenska Läraremötet i Göteborg d. 16—19 Juni 1863. Beredningskommitteen, som ansett sig böra så mycket som möjligt undvika att genom egenmäktigt undertryckande af föreslagna ötverläggningsämnen gå det sammanträdande mötets omdöme i förväg, får derföre, oaktadt den ingalunda förbiser, att såväl ämnenas egen mycket olika vigt som isynnerhet deras allttör stora talrikhet förmodligen måste göra det omöjligt för mötet att upptaga dem alla till formlig behandling, likväl för sin del, öfverlemnande det slutliga urvalet till vederbörande deltagare, härmed framställa följande Frågor till öfverläggning vid Svenska Läraremötet i Göteborg d. 16—19 Juni 1863. Å. 1. Är det ej ett af elementarläroverkens vigtigaste behof, att lärjungarne på de olika bildningslinierna (den humanistiska och den realistiska) erhålla särskild undervisning äfven i de ämnen, som till större eller mindre del äro för båda linierna gemensamma? Och kan ett sådant fullständigt skiljande af linierna verkställas på något annat eller lämpligare sätt, än derigenom, att de förläggas till olika läroverk? 2. Är det inom elementarläroverket lämpligt, att vidihela den första grammatikaliska undervisningen icke använda annat material än modersmålet? I motsatt fall, hvilket främmande språk bör dervid häldre eller tillika begagnas? Månne häldst Latinen? Om frågan bejakas, månne ej då detta språk bör inträda redan i elementarläroverkets första klass? 3. Kan det ur någon enda giltig synpunkt rättfärdigas, att vilja uppskjuta Latinen ända till femte eller ännu högre klass, och i sammanhang dermed förvisa Grekiskan till inemot löroverkets spets? 4. Är det möjligt att bibringa de s. k. realisterna lika grundliga insigter i grammatik, som de s. k. klassisterna? och om så är, hvad erfordras för att uppnå detta mål? — A andra sidan: Bör ett sådant mål i sjelfva verket uppställas, eller kan det ens vinnas utan att dessa realister i och med detsamma förvandlas till klassister (humanister)? 5. Huru skall man bäst öfvervinna svårigheterna vid läsordnings uppgörande för ett femklassigt läroverk enligt nu föreskrifna grunder, då de 6 lärarnes undervisningsskyldighet icke räcker till för undervisningens bestridande inom alla klasserna på bägge bildningslinierna? Måste i detta och dylika fall lärarnes antal ökas derhän, att 2:ne olikartade afdelningar ingenstädes må behöfva undervisas på samma timma af samma lärare? 6. Äro tvååriga klasser inalles otjenliga? Bör den tvååriga 5:te klassen, utan afseende på lärjungarnes antal, redan i och för beskaffenheten at sin uppgift, såvida denna skall bestå dels i repetition af föregående klassers kurser dels i tillegnande af femtes nya kurs, nödvändigt vara delad på två afdelningar, som hvardera erhålla särskild undervisning? 7. Är det tänkbart att genom någon ändamålsenlig inrättning af de offentliga läroverken undanrödja alla svårigheter för en yngling, som önskar ifrån en gitven klass af reallinien omedelbart öfvergå till motsvarande eller närmast högre klass af humanistlinien? Kunna deremot vid en öfvergång i motsatt riktning hindren måhända snarare bortsalla? 8. Hvad är att säga om det förslag till läroverkens systematisering, hvilket finnes in