Göteborgsposten – 9 juni 1863, sida 2

, Helgolan SV. — Bramss. k. — Mulet. Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. — Senaste eldsvådan i Masthuggsbergen, natten till den ö:te innevarande månad, hvarigenom maskinisten Bengtssons 2-våningshus n:o 138 i 5:te Roten samt dermed sammanbyggda envåningshuset n:o 137 i samma rote, tillhörigt jungfru Maria Landtbom och jemväl af trä, nedbrunno, företogs i går till ransakning i poliskammaren i närvaro af ombuden för de respektive försäkringsbolag, i hvilka delegare eller hyresfolk i dessa byggnader haft sin egendom försäkrad. Maskinisten Bengtsson berättade att han aftonen före eldsvådan, vid 10-tiden i sällskap med sin hustru och smedarbetaren Wetterlund begifvit sig på väg till Landvetter dit Bengtsson till pågående ting var inkallad att stå till svars för åtskilliga af honom begångna våldsamheter. Wetterlund hade vid 6-tiden samma eftermiddag ledsagat barnen till Bengtssons svåger i Haga, der de skulle vistas under föräldrarnes frånvaro. Wetterlund hade vid hemkomsten varit litet . och derföre blott med svårighet förmätts medfölja. Vid 1v-tiden hade emelletid detta gått för sig och denna jemte Bengtsson och hustrun samt tvenne personer, hvilka varit inne hos Bengtsson, der de hade blifvit trakterade med bränvin, hade samtidigt begilvit sig ut ur bostaden, hvilken Bengtsson sjelf tilläst, efter att noga ha sett till att allt derinne befanns i behörigt och säkert skick, äfvensom Bengtsson med egen hand satt lås för kållardörren. Derefter, sedan de skilts vid de ofvannämnde 2:ne personerna, hade de gått Breda vägen och genom allen der Bengtsson, som fått tvenne refben bräckta, måst. hvila ett par gånger. Omkring kl. 4,12 hade sällskapet kommit till Kallebäck, der man beslöt att hvila och förfriska sig ur en medförd matkorg. Efter intagen måltid lade man sig att sofva i gröngräset och först kl. 2 väcktes Bengtsson af larmskotten från staden. Hvarken Bengtsson eller de öfriga kunde ana att larmsignalerna gällde hans eget hus, utan hade Wetterlund yttrat att det såge ut som vore elden i grannskapet af skansen Kronan. Att Bengtsson med sällskap verkligen varit vid Kallebäck då elden utbröt kunde han bevisa genom en person som stått i dörren till kronorättarebostället derstädes i hvars grannskap man slagit sig ned, men hvilken person hvarken sjelf tilltalat eller blifvit tilltalad af Bengtsson. Till Landvetter hade han anländt kl. 10 f. m. Efter att vid femtiden ha varit inne på ett ställe, der de fått lof att koka medfördt kaffe, och qvarstannat derstädes till kl. emellan 5 och 6 på ce. m., hvarefter man begifvit sig på hemvägen, då sällskapet, öfverraskadt af regn, tillbragte natten på samma ställe der kaffet kokats på morgonen. Först följande morgon erfor Bengtsson vid återkomsten till staden den skedda olyckan. Det nedbrunna huset hade, då Bengtsson köpte det, varit försäkradt i Städernas allmänna bolag till 1,500 rdr, men sedan han derå uppfört ännu en våning hade försäkringssumman ökats med 600 rdr, men lösegendomen, som ej lärer varit särdeles stor, var ej assurerad. Hustru Bengtssons berättelse öfverensstämde fullkomligt med mannens tilläggande hon på tillfrågan att de ej ens före aflägsnandet ur staden besökt barnen. På fråga hvarföre de före sitt aflägsnande gått så långt i omtänksamhet, att Bengtsson till och med burit bort katten, svarade hon, att en person af dem fått en kattunge och att denna ännu var så liten, att han ej kunde äta, hvarföre Bengtsson äfven måste bära modren till samma person som fått kattungen. Timmermannen Johannes Svensson, som för något öfver ett år sedan af Bengtsson för 510 rdr köpte tvenne rum och kök i 2:dra våningen, hvilka nu äro försäkrade i Providentia till 750 rdr. vaknade vid 2-tiden då elden redan slog in genom fönstret och golfvet brände under fötterna. Han hade blott tid att kasta på sig en gammal rock och rusade ut i förstugugången, dit elden ännu ej trängt. Att tänka på att komma tillbaka för att berga något var omöjligt, och Svensson förlorade sålunda sina oförsäkrade lösören och dessutam 110 rdr i kontanta penningar, hvilka han föregåendo dag bekommit. Svensson uppgaf äfven att då han om thorsdagsaftonen hemkom hade hustru Bengtsson varit utanför huset sysselsatt med att i en madrass instoppa ny halm, hvaraf väl en mansbörda då låg på backen. På fråga till Bengtsson hvar denna halm kommit ifrån samt hvar man lagt den gamla, svarade Bengtsson att han för flera dagar sedan af gödselbönder beställt ny halm, hvilken han först denna eftermiddag bekommit. Hvar hustrun gjort af den gamla, kunde kan ej med visshet säga. F. d. Jernbäraren Petter Nilsson köpte i förlidet år af Bengtsson 2:ne rum och kök å norra sidan å huset samt har å köpeskillingen betalt 450 rdr. Sin lösegendom, hvaraf någon del blifvit bergad, hade Nilsson försäkrad i Ultrajectum till 550 rdr. Enligt köpekontraktet bör äfven Nilsson ha del i assuranssumman å huset, hvars undfående under närvarande omständigheter dock synes ovisst. Olycksnatten hade Nilsson blifvit vackt af Svensson, som bor vägg i vägg, då han måst rusa ut i blotta skjortan, medtagande ena barnet, åtföljd af hustrun, hvilken i förskräckelsen ej kom i håg det andra barnet och först på mannens erinran hemtade detta. Nedkommen i förstugan hade Nilsson sett elden bryta ut genom en springa vid öfre kanten af Bengtsons köksdörr. Thorsdagsqvällen då Nilsson hemkommit, satt Bengtsson på trappan och hustrun var sysselsatt att instoppa halm i en madrass. B. yttrade då till N., som bar en stråhatt, kommer du der med ditt halmtak?4 Nilsson hade då svarat: Hxad tänker du göra med all den halmen, kanske du tänker kölna under mig, hvarpå B. blott svarade med ett obehagligt skratt. Timmermannen Anders Andersson väcktes om natten af sin hustru, som gjorde honom uppmärksam på ett smattrande och sprakande ljud ifrån B:s näst intill belägna kök. De skyndade upp och hunno visserligen berga något, men Andersson uppskattade likväl den lidna skadan till 200 rdr. Äfven han hade sett hustru B. syssla med halmen. Jungfru Maria Landtbom var egarinna af andra delen af byggnaden, 2 rum och kök, försäkrade i Städernas Allmänna bolag till 1,500 rdr. Jungfru Landtbom, hvilken förut haft del i kök med Bengtsson, hade nyligen låtit uppföra en till kök ämnad tillbyggnad, hvilken dock ej var försäkrad. Losegondomen var försäkrad i Städernas bolag i Jönköping för 500 rdr. Jungfru Landtbom, som följande dagen ämnade resa bort, höll på med nedpackningen af sina effekter till kl. 1 på natten, då hon påklädd lade sig, men hade ännu ej hunnit somna då hon hörde rop om eldsara. Eld och rök slog redan då ut ur Begtssons hostad Han skvnanae då att v. oka an a;. svan