Göteborgsposten – 8 juni 1863, sida 1

tonbladet lyckats beskedligt i sin helhet genomslippa censuren, äfvenledes det bekanta, ur Södermanlands Läns Tidning länta brefvet från ÅNedraSatakundar, som dock anses ej vara med sanningen öfverensstämmande. — Ilen artikel förklarar H. D., att Finland enligt grundlagen eger rätt till en konstitutionel regering, hvars grundvalar äro folkrepresentation och fri press. — Redaktören af en finsk tidning Otawa, hr Hannikainen, blef i fjol bötfälld för det han i sitt blad öfverklagat några länsmäns prejerjer mot allmogen. Dessa böter hafva nu blifvit hopsubskriberade inom Kuobio och Wiborgs län. — Tidningscensorn i Helsingfors expeditionschefsadjointen I. Heimbirger säges ha begärt afsked från sin post. Man har mycket svårt för att finna någon efterträdare. — Veteranen Tigerstedts maka har skyndat att följa sin älskade man i döden. Hon slocknade småningom d. 28 maj. N. D. Å. meddelar ett nytt bref från Finland, dateradt d. 3 d:s, hvari läsas följande märkliga uppgifter: Man ansåg adressfrågan vara helt och hållet utspelad efter borgerskapets senaste temligen tydliga utlåtande i saken, men man tyckes nu en gång för alla hafva satt sig i sinnet att icke lemna oas i ro, innan man mot vår öfvertygelse aftvingat oss en tillgifvenhetsadress. I går spridde sig ryktet att borgerskapet åter sammankallats till i morgon e. m., för att för tredje gången bestormas af vederbörandes böner och hotelser. Emellertid har man dessa dagar gjort sitt bästa för att bearbeta borgerskapet. Så berättas att guvernören gått från den ena till den andra och försökt än med hot än med smek imponera på borgarnes öfvertygelse. Än skrämmer man dem med krig, än med hotelsen att Finlands bank ej vidare skall med diskonteringar, lån o. s. v. tillhandagå de gensträfvige. Nigra af de mera framstäende bland borgerskapet sägas hafva varit uppkallade till generalguvernören till enskilda konferenser. Ett rykte att Wiborgska borgerskapet beslutit afsända en deputation med deras som det påstås redan färdiga vadress, hvilket rykte varit i omlopp härstädes, anses vara af vederbörande uppdiktadt, för att göra Helsingfors borgerskap mera benäget att aflåta en dylik, ty man tänker, att får man endast en adress i gäng, nog följa de andra efter. Man har ingen anledning att tro det Wiborgska borgerskapet om en så föga hedrande medgörlighet, och hela historien betraktas här som ett knep. IIvad Helsingfors borgerskap beträffar, har man anledning att hysa förtroende till dess fasthet, huru hårdt man än med alla dessa trakasserier pröfvar dess tålamod. — Men nästa gång ställer man väl kanoner framför rådhuset, för att framtvinga tillgifvenhetsadresser ! Medlet blir måhända mera verksamt än de hittills använda. Så stå sakerna för ögonblicket. Den dansk-tyska frågan. För någon tid sedan afsände Preussen och Österrike till Danmark identiska noter med protest mot förordningen af d. 30 mars, hvilken, såsom bekant, anses utgöra inledningen till Holsteins utsöndring, för den händelse att dettas ständer skulle fortfara med sin separatistiska opposition mot alla danska regeringens förslag till ordnande af hertigdömets ställning till konungariket och Slesvig. Dessa noter har danska regeringen d. 16 maj besvarat i Berlin och Wien med den förklaringen, att den så mycket mera måste fasthålla vid författningen af d. 30 mars, som regeringen anser sig lättare kunna tillfredsställa tyska förbundets önskningar och fordringar, sedan Holsteins ställning i monarkien sålunda blitvit mera oberoende. XNämnda förordningar angå dessutom uteslutande Holsteins ställning inom monarkien, och de holsteinska ständerna hatva genom dem medgifvits en mera utvidgad myndighet. Noterna hänvisa i öfrigt derpå, att den sannolikt stundande partiela upplösningen af den bestående gemensamheten mellan Holstein och konungariket är en nödvändig följd af Förbundets fordran, att holsteinska ständerna skola beklädas med lagstiftande myndighet i angelägenheter, hvilka enligt den 1851 gjorda öfverenskommelsen dock skola uteslutande tillhöra den gemensamma representationen, och denna konseqvens kan ej undvikas, såframt man icke samtycker till att förlama hela danska monarkiens tillvaro. Redan den 23 maj besvarade Preussen den danska noten, och tillbakavisade de i denna senare gjorda beskyllningar med förklaring, att frågan dessutom just nu förhandlas på Förbandsdagen, hvarföre det ej vill inlåta sig på några närmare upplysningar. Rörande frågans ställning å Förbundsdagen i Frankfurt vill det, enligt franska Moniteur, synas som att de med densamma sysselsatta utskotten förenade ämna om en månad inkomma till Förbundsdagen med ett betänkande, som skall bli nästan lika lydande med de tyska stormakternas törslag ; att detta betänkande skall i två eller tre veckor föreligga för närmare öfvorvägande af de tyska kabinetterna, och att Förbundsdagen omkring d. 10:de juli skall upphöja det till formelt och oåterkalleligt Förbundsbeslut. — Om man nu antager, att danska regeringen skall bestämdt vägra (hvilket är helt naturligt) att taga tillbaka författningen af d. 30 mars, och dertill lägger den frist som medgifvits henne (1 månad), skall Förbundsexekutionen börja mellan d. 15:de och 25:te augusti; men innan dess kan mvcket ha inträffat