frankerade bres, hvaremot obetaldta å ömse sidor få lösas efter den förra portosatsen. Ilandel-rätten. kkonomiutskottets be tänkande om ändring i försattningarne angå ende rätt att idka handel föreligger nu i sir I helhet. Detsamma är fotadt på en den liberalaste grund och utgör, i förening med be tänkandet om näringsrätten, en riktig perla bland senare tiders lagförslag, så riktigt finnas deri menniskovärdet och menniskorätten uppskattade. Om än ständerna komma att besluta åtskilliga förändringar och inskränkningar deri, äro vi likväl för mycket öfvertygade om, att den lagstiftningsprincip, som ligger till grund för betänkandet, hyllas af dem som handhafva vår lagstiftning, för att befara, det icke betänkandet skall till sina hufvudsakligaste delar erhålla rikets ständers bifall. Enligt detsamma har emellertid utskottet tillstyrkt, att Rikets Stinder må i underdånig skrifvelse till K. M:t anhälla om utfärdandet af en förordning rörande vilkoren för handels idkande, med tillämpning af följande allmänna grunder: 1) Att rättighet att idka handel må utöfvas utan att burskaps förvärfvande utgör vilkor derför; 2) att rättighet till handels idkande i stad eller å landet må tillkomma hvarje svensk medborgare, man eller qvinna, som eger god frejd, samt råder öfver sig och sin egendom; att från denna handelsrätt dock böra vara undantagna embetsoch tjenstemän, som hafva allmän uppbörd om händer, tullverkets tjenstemän och betjente samt allmänna åklagare, så ock hustrur till de sålunda undantagne; 3) Att gift qvinna jemväl må vara berättigad till bandels idkande, säframt mannen för hennes förbindelser ansvarar; 4) Att omyndig må, med förmyndares samtycke och ansvarighet, handelsrättighet utöfva; 5) Att handlande, derest han dömes till ansvar för brott, som medför vanfrejd, skall, när domen vunnit laga kraft, anses handelsrättigheten förlustig; 6) Att den, som i stad vill idka handel, skall utom i de fall 10:de punkten omförmåler, med företeende af bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan derom hos magistraten och uttaga dess tillståndsbevis; och att den, som vill i flera städer idka handel, skall derom på hvarje ställe göra anmälan på enahanda sätt; samt att den, som vunnit tillstånd, att i stad idka handel, bör omzghan tillika vill idka handel å landet iakttaga hvad i 8:de punkten derom föreskrifves; 7) Att den, som, på sätt i näst föregående punkt säges, vunnit tillstånd att i stad idka andel, må ega att inom stadens område äfvensom å rikets marknader i öppen salubod eller annorstädes drifva handel med alla slag inhemska och lofligen införda utländska varor, i hvad myckenhet som helst, utan andra undantag eller inskränkningar, än som för allmänhetens betryggande i afseende å behandling af krut, gifter eller andra vådliga ämnen, samt angående bokhandel och försäljning af apoteksvaror och af bränvin särskildt stadg: 8) Att den, som å landet vill idka handel, skall hos K. befhfde i länet. på sätt i 6 punkten säges, göra anmälan med uppgift å stället; der handelsrörelsen är ämnad att utöfvas, samt uttaga k. es tillständsbevis; 9) Att, på grund af den jembrestående punkt vunna nättighet till handels idkande å landet. öppen salubod på minst en mils afstånd från stad må hållas till försäljning af alla slags inhemska och lofligon införda utländska varor; allenast med de inskränkningar, som i 7:de punkten omförmälas; 10) Att å allmänna fö jningsplatser i städerna, äfvensom hvar som helst å landet, en hvar må ega rättighet att utan särskildt tillstånd, vid ller utom marknader, försälja inhemska sabriks-, nandtverks och husslöjdalster. äfvensom landtmannaprodukter, utom bränvin; dock att, derest säljningen sker i öppen bod, anmälan bör göras på sätt i 6:te och 8:de punkterna sagdt är; 11) Att nu gällande föreskrifter såväl angående vilkoren för vinnande af behörighet att idka bokhandel och att försälja apoteksvaror, gifter eller krut, samt angående se jning å offentlig auktion, skola sortf. lända till efterrättelse; äfvensom att hvad s r stadgadt angående idkande af källare-, chweitzeri-, värdshus-, traktörseller krogrörelse skall tillsvidare förblifva gällande; 12) Att hvarje svensk andersäte må vara oförhindrad att till riket införa och lerifrån utföra varor, under iakttagande af hvad tullförfattningarne stadga och ga i afseende härå sällande ordningsoch kontrollföreskrifter, äfvensom ut hvar och en må vara berättigad att reda i skepp för såväl utrikes som inrikes fart; 13) Att rättighet lör åklagare att verkställa beslag å varor, hvarmeg laga handel idkas, må upphöra. nks-, Landtbrukslitteratur. AfLandtbruksakademiens handlingar och tidskrift har n:o 4 för i år hitkommit, hvilket innehåller: Reseanteckningar från Tyskland och Frankrike, wtoL. Hoffiman-Bang; Om vigten och måjligneten för utförande af allmänna, de särskilda vattensystemen omfattande, aldikningsplaner, ut Henric Magnåt; Om stamholländeriet vid Aas, för tiden från d. 1 April 1862 till samma lag 1863, al I. A. Dahl; Landtbruksmötet i Vernamo, slutet af förhandlingarne vid detsamma; Berättelse om Ultuna agrikulturkemiska örsöksstations verksamhet år 1862, at C. E. Bergstrand ; Om grunderna för höjandet af ikerjordens bördighet: Nyare landtbruksredskaper och maskiner IIansbrowes Californiabump, med plansch); Landtbruksakademiens sm. sammankomst d. 13 April 1863; Landtoruksingeniörernas och agronomernas arbeten och förrättningar under år 1863; Landtbruksitteratur och notiser, bland dem minnesrunor 5fvor N. W. Lundeqvist och P. W. Ekman. Från Riksdagen. För Riksståndens örhandlingar under sistl. Onsdags aftonplena edogöres i P. T. på söljande sätt: Ridderskapet och Adeln genomgick icke blott Statsutskottets utlåtande N:o 100, angående sjunde mufvudtiteln (Finansdepartementet) utan äfven in del af Bevillningsutskottets betinkande N:o 9. angående allmänna bevillnincen Yen