mot Kusttorget samt hos P. Bengtsson i Redbergsli4 EL — —— — bereda allmänheten detta behag. Såsom det nu är stäldt, ryker dammet i stora moln in i butikerna och genom tilläfventyrs öppnade fönster i våningarne, ja, det pinar sig äfven in genom stängda fönster, för att icke tala om dess obehagliga sätt att omhulda fotvandraren, som får sina lungor och porer fyllda af detsamma. Visserligen låter en och annan enskild person understundom begjuta sin gatubit med vatten; men om icke himlen törbarmade sig och någon gång sände oss en regnskur, skulle förhållandet blifva olidligt. Hade vi blott den stora påtänkta nya vattenledningen i ordning, med dess brandkranar öfverallt på gatorna, från hvilka lätt en öfversilning al dessa samt på samma gång en sköljning af rännstenarne kunde ega rum, så skulle vi nog hafva angenämare dagar. Dock, denna tid se vi ännu i ett långt framtidsperspektiv, men blicka förhoppningsfullt upp till hrr stadsfullmäktige, hvilka nu eskola allting bestyra. Från våra dammande torg och gator skynda äfven så småningom alla, som så hafva kan-, att söka sig en landtlig tillflygtsort bland grönskande lundar och doftande ängar. Den lilla slingrande bäcken är dock något för mera än en af hamnkanalerna, den lilla af en grönskande ram owslutna insjön med sin holme täflar värdigt med revieret — och hvad säger man vil om den feta, oförsalskade mjölken, den sprittande, flygfärska abor ren och det doftande blomstersmöret! Det är dock herrligt derute på landet! Men återvändom till staden. För den blinde skapades ej ljuset och musiken ej för den döfve. Vi stoftets barn, som äro dömda att dväljas i staden, måste finna oss i vårt öde. Vi få göra oss en aning om landet genom en promenad till Slottsskogen, ett besök å Lorentsberg, i Trädgårdsföreningen eller — Brunnsparken. Apropos senare platsen, så har densammas ordnander till hvad den är nu kommit under stadsfullmäktiges behandling. Vid öfverläggning om saken ansågo visserligen ett par personer, att parken var på det allra rörträtfligaste sätt anordnad, men man hade det litet krångligt att kunna uppgifva orsaken, hvarföre träden började dö ut. En person trodde visserligen att den stora tryckning, som åstadkommits dels genom södra kanalens fyllande samt genom grunden för den nya bron, och dels genom den stora tyngd, med hvilken makadamiseringsstenen blifvit nedtryckt, skulle hatva högst menligt verkat på trädens rötter; men en annan sökte orsaken, dervid stödd på en gartners uppgift, deri att träden nu börjat blifva gamla, så att rötterna nedträngt till det kyliga bottenlagret af lera, der de ej kunde trifvas, utan bortruttnade! Så grundlig skall man vara i sina forskningar. kget är, att rötterna just skulle hunnit denna dödande lera samtidigt med parkens ombildning. Emellertid har nu en komite fått i uppdrag att uppgöra plan till platsens bättre ordnande. Må det tillåtas, att lemna denna komit ett litet projekt till benäget påseende. Att börja några vidare planteringar af träd i denna numera så stenbundna jordmån, torde ej vara att tänka på, och under sådana förhållanden är parkens öde troligen afgjordt, nemligen att så småningem dödas af dender märkvärdiga leran. För att så länge som möjligt hindra denna katastrof, torde det vara nödvändigt att marken till en viss rymd kring hvarje träd uppgräfves, befrias från sten och ersättes med god, kanske något gödslad jord, som kring trädens fot höjes något öfver östenläggningen och besås med fint gräs. Några andra gräsmattor torde ej kunna åvägabringas under sjelfva träden, men den breda sandtrottoiren åt hamngatan lämpar sig ganska väl ör anläggning af rabatter och plantering af häckar. Hvad parkens vestra ända angår, borde le båda första radernas träd, i det närmaste utsängna, nedhuggas och här skulle man erhålla len allra förträftligaste plats för — en schweitzeibyggnad, uppförd längsefter trottoiren mot i Norrbro och byggd af jern och glas, med lamerum, läsrum, biljardrum, rökrum ete. Ett segant kate saknas alldeles här i Göteborg ; y de nu befintliga motsvara alldeles icke vad man är van att finna i utlandets större tåder, för att ej tala om Stockholm. Lokaen bör vara rymlig och så inbjudande, att lamer, hvilka nu ej kunna besöka något af le varande kafeerna, med nöje der kunde inså, för att njuta några förfriskningar, hvaremte för resandes och synnerligast utländinsars beqvämlighet och trefnad skulle finnas!s tt godt urval af tidningar. Beläget å den är föreslagna platsen, skulle etablissementet, ned parken äfven beräknad såsom en tillhöande del, utan tvifvel blifva besökt framför lla andra dylika, trädgårdsföreningens knappt indantaget; det skulle blifva ett lingges Jafe, ett rendezvous för både köpmän, flanö AA — — — ——