Göteborgsposten – 4 juni 1863, sida 2

det IMtirada 1 ell Nytt Skede, synes vara utom allt tvifvel, likssom det att diplomatien sortarande vill söka att hålla saken i sina händer. Detta kan dock, enligt hvad man af situationen får sluta, ej vara länge, ty förhålandena utveckla sig med en förvånande snabbhet. som alltmera antager karakteren af att vi nalkas ett krigiskt stadium. oaktadt de )smödanden diplomaterna göra att åstadkomma en konferens — ej en kongress, ty så ångt har diplomatien ännu icke hunnit, sastän den bort kunna se, att tillochmed satalierna för en kongress snart äro förlorade. tyssland gör sig emellertid inga bedrägliga örhoppningar, utan rustar forttarande med en energi, som tydligt utvisar, att det är beredt på evestualiteter. Åf alla tecken att döma, stå vi invid randen af snart stundande fögst vigtiga händelser. Från sjelfva Polen äro sortsarande underrättelserna stridiga. Ett vigtigt moment är dock den eld, som Garibaldi synbarligen tyckes ha meddelat de sina; ty, för att sluta af de senare berättelserna, en ovanlig verksamhet och rörlighet förmärkes i det lägret. Det hette nemligen för en vecka sedan, att den bekante garibaldisten general Tärr begifvit sig med ett litet följe till Donaufurstendömena. Nn heter det från Konstantinopel, att en hel del ungerska och italienska officerare dit anländt, för att begifva sig efter Turr till Donanufurstendömena, eller, hvilket här antagligen är detsamma, till Polen. Å andra sidan berättas, att sedan d. 24 maj en rysk general inom krigsdistriktet Konin Kalisch begifvit sig till Wreachen, för att der öfverlägga med preussiske generalen v. Werder. Denna konferens har egt rum på storfurstens befallning och påstås haft för ändamål, att underrätta den preussiske militärchefen i Wreschens distrikt om de nära förestående operationerna. Dessa skola nu bestå deri, att man skall så mycket som möjligt söka tränga insurgenterna i riktning åt Warschan, för att derefter kunna angripa dem från flera sidor. General Berg vill helt och hållet afstå från det hittils begagnade krigssättet af smärre afdelningar och stridskrafternas söndersplittring, och inrätta sina manipulationer så, att trupperna koncentrera sig i de större städerna och närmare hufvudstaden, för att kunna i hvarje ögonblick användas i större massor. Man tror fullt och fast, att äfven insergenterna numora allvarligt fundera på, att från det hittills öfvade guerillakriget ötvergå till ett anfall på hufvudstaden. Att de härvid kunna räkna på godt understöd af sjellva staden, är tydligt, och en häröfver uppgjord plan, hvilken lär hafva råkat i ryssarnes händer, syftar derhän, att samma dag som angreppet utifrån skall ega rum, skall äfven upproret utbryta i det inre at staden, och fienden på det sättet tagas mellan tvenne eldar. Ryssarne träffa äfven åtgärder, att hålla staden i tygeln och jemväl ej allenast athålla, utan äfven förfölja och slå den utifrån påträngande fienden, utan att dock försvaga den till stadens skydd bestämda styrkan. Besättningen i staden sammanhänger alldeles icke med citadellets besättning, om de än ömsesidigt hjelpa hvarandra och i hvarje ögonblick kunna operera gemensamt. Vi känna från Finland, hvad de till ryska kejsaren ämnade lojalitetsadresserna vilja säga. En ny illustration öfver detta betecknande sätt att gå till väga ha vi uti en berättelse från staden Minsk i Lithauen. äfven från denna rent polska stad skulle en lojalitetsadress åstadkommas; men för målets ernående ansåg man sig böra vända sig till dervarande judar, af hvilka man ej befarade något motstånd. Men den ryske guvernören misslyckades och i harmen härötver hotade han rabbinen med Siberien. Den lärde mosaiten stod dock fast i sin vägran att deltaga i en adress, som ej egde majoritetens af in nevänarne bifall — och sålunda uteblet adressen från Minsk. —I allmänhet har detta ryska regeringens lumpna adresstiggeri gjort ett stort — tiasco. Jernvägarne i Polen uppritvas återigen af insurgenterna. Inför Italiens deputerade kammare har utrikesministern framlagt åtskilliga dokumenter, omhandlande bl. a. äfven den polska frågan. Åf dessa papper finner man, att de instruktioner, som italienske gesandten i Petersburg, markis Pepoli, erhållit, voro i öfverensstämmelse med de engelska och franska ambassadörernas. Utrikesministern signor Viscontis note af d. 12 maj, till svar på furst Gortsehakoffs redan offentliggjorda note, säger, alt det ej kan vara af intresse för Ryssland, att Polen fortfarande skall vara en källa till oro för Europa. Italienska regeringen, säger noten, är i öfveronsstämmelse med de allierade makterna, och anser nödvändigt antagandet af ett system, som skulle utplåna orsakerna till Polens lidanden. Deltagandet i valen till Frankrikes nya lagstiftande kammare tyckes ha varit allmänt och lifligt. Valen började i måndags. Ännu kanna vi doack angaat få af valan IIJti Saina