Göteborgsposten – 3 juni 1863, sida 2

vill säga om ni verkligen anser det vara det bästa. — Hör, fortfor han, intet för intet. Snöbollen är eder egendom från denna minut. Ni förtjenar att få den, vare sig ni lyckas eller misslyckas, och ni skall behålla honom såsom ett minne af gamle Simon Davis. Det var icke någon lätt sak att förmå den lille Laff Davis gifva sitt samtycke till flykten. Den lille karlen var min synnerligen gode vän, men han hade fått nys om hvad som var å färde, och han hängde sig snyftande om sin jättelike faders hals och förklarade att han icke ville gå om icke pappa följde med. Det var en smärtsam skilsmässa. Tärarne runno nedför koloninistens solbrända kinder, men han borttorkade dem med afvigsidan af sin grofva hand, och upplyfte den lille gossen i sadeln, bedjande honom att hålla väl fast, samt att vara snäll och göra som mr King bad honom. Nutkins var redan i sadeln omgifven af ängsliga, vildt stirrande qvinnor som höllo upp deras barn och anropade honom att medtaga någon liten Ellen eller Gertrud till fästet. Men jockeyen var döf för deras rop, icke tillfölje af bårdhjertenhet, utan emedan han var fast öfvertygad att en dylik börda blott skulle leda till fångenskap och förderf. Han hade öfverskridit medelåldern och var visserligen svag, men en