Fran Utiandet. Ur ett enskildt bref från Nordens Poto macarme i Amerika låna vi soljande uppgister angående de senaste händelserna: Min broder! Nu äro vi återigen uti vårt gamla läger vid Falmouth efter en passage öfver Rappahannock med 150,000 man, — hvad som lemnats qvar af detta antal, är, enligt rapporterna, omkriug 30,000 man, som saknas inom alla de olika armekärerna. Efter 6 månaders omsorgsfulla förbindelser kom general Hooker till den slutsatsen, att han åter upprättat all den uti sista slaget vid Fredericksburg lidna skadan, att han ånyo ingifvit trupperna mod och, såsom han sade, nu hade den vackraste arme på jordklotet, hvarföre han beslöt, inom senast en vecka uppställa den i Richmond. Ni vet, att tjenstetiden för omkring 40,000 man af denna arm går till ända i maj, och man kunde naturligtvis endast begagna dem genom att tidigt angripa fienden. Sålunda sattes sistl. vecka hela styrkan plötsligt och lugnt i rörelse, för att öfverrumpla rebellerna, hvilka, såsom det sades, endast, hade omkring 30,000 man trupper i Fredericksburg. För att utföra detta och på dubbelt sätt kringränna dem, gick hela vår arms på tvenne ställen öfver floden ofvanom och nedanför staden. — — De omedelbara följderna af den strid, som derpå egde rum, äro svåra att bestämma. Vi hafva lemnat alla våra döda och sårade i fiendens ego. Tidigt första stridsdagen togo vi omkring 2,000 fångar. Rebellerna skröto med att ha tagit 5,000. Eftersom båda sidorna ibland voro angripande kan förlusten i döda och sårade vara ungefär lika — d. v. 8. 10.000 u 15,000 man hvardera; men då rebellerna naturligtvis först skola varda sig om sina egna sårade, kunna vi vänta oss förlora ett stort antal, som annars skulle kunnat räddas. Det säges, att vi förlorat omkring 30 kanoner, under det vi blott tagit fem eller sex från sydtrupperna. Alldenstund det är troligt, att många af de trupper, hvilkas tid är så nära ute, skola lemna oss, är det icke alls osannolikt, att Potomacarmtåen förlorat 30,000 man genom sin gång öfver Rappahannock. Det tyckes i allmänhet visa sig här i Europa, det makterna skulle vara hugade, att ånyo göra föreställningar i Amerika om åtminstone vapenstillestånds ingående, alldenstund det nu måste för en hvars af de båda kämparnes ögon synas klart, att ingendera förmår något öfver den andra. Vill nordarmeen intränga i södern, slåss den tillbaka af sydarmeen, som likväl ej är nog stark, att fullfölja sin seger och sjelf kunna gå offensivt tillväga. Detsamma är under motsatt omständighet fallet. Det vidriga slagtandet ar derföre alldeles onyttigt och kan endast utarma de båda förbundnas länder. Det blir denna gång sannolikt England, som skall taga första steget. Att Nordstaterna emellertid befinna sig i ett allt annat än afundsvärdt bryderi, visar. sig äfven af följande omständighet, som omtalas i ett fref från New-York ull Times: i Den svärm af hemkommande frivilliga, hvilkas tjenstetid gått till ända, fortfar att fylla gatorna och locka folket ut att fira hvilodag. I lördags, söndags och i går (d. 11 maj) företedde Broadway från solens uppgång till dess nedgång den lifliga och festliga anblick, som den kunde tänkas utvisa, om freden blifvit återställd och om de eröfrande hjeltar, genom hvilkas tapperhet den vunnits, kommit tilbaka med alla sina hedersbevis på sig, för att emottaga den lyckliga och triumserande nationens tacksamhet. Men under glädjens mask dolde sorgen sitt anlete. De regementen, som gingo ut 1,000 a 1,200 man starka, återvända bronsfärgade, väderbitna och härdade, men de räkna knappt mer än 200 å 250, emedan alla de öfriga omkommit i striderna eller morasen och på sjukhusen. Återkomsten af ett regemente, Duryca-zouaverna, var särskildt anmärkningsvärd. Männen deltogo under general Hooker, i den häftiga kampen vid Chancellorsville, lördagen d. 2 maj. Deras tid gick till ända d. 3 maj och de förklarade sig vilja hem, oaktadt Hookers armå vid den tiden behöfde hvarenda man, som kunde göras användbar. Man kunde på intet sätt förmå dem att blifva qvar i tjensten. De hade uppfyllt sitt kontrakt och de fordrude, att regeringen skulle göra detsamma. Transportmedel anordnades derföre åt dem, och hjeltarne jemnade slagfältet, medan den blodiga kampen ännu